fredag 6 april 2012

Det lilla söta, busiga monstret

I vintras hade jag svårt att få ihop inlägg varje dag så då började jag bredda min blogg med fler ämnen. Då startade jag igång några olika följetonger. Nu har våren dykt upp och det finns massa att dokumentera i trädgården och jag känner mig piggare vilket gör att jag skapar mer. Sen har ju påsken tagit vid och det har gjort att min följetongs inlägg har blivit glesare. Men tänkte fortsätta med dem men inte lika ofta. Här kommer i alla fall fortsättningen på ”vår hund Pepper”. Se tidigare inlägg: http://haggalen.blogspot.se/2012/02/istallet-for-windy-kom-pepper.html

http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-bekantar-sig-med-sitt-nya-hem.html
http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-ville-vara-narapa.html



Alla valpar är både lekfulla och har sylvassa tänder. De vill dessutom bita i allt och det gäller att sätta gränser och vara hård. En egenskap som Rhodesia Ridgeback har som är charmigt är att dem är smarta, gör inte saker som inte känns meningsfulla, har humor och älskar att retas med sina familjemedlemmar. Pepper tyckte det var extra roligt att knycka mattes trädgårds handske och springa iväg med den. Roligaste var när matte sprang efter för att ta den och när matte tröttnade var det ingen mening att fortsätta springa. Då lade sig Pepper i gräset släppte handsken framför nosen. Men vakta den samtidigt ifall matte skulle få för sig att ta handsken igen. Ibland lyckades jag att lura Pepper, men oftast hade jag inte en chans.



Att springa efter små mattarna och lill husse var roligt speciellt att ta tag och bita i deras byxor. Det var något som vi fick kämpa med mycket för att Pepper skulle sluta med. När min två tjejer Emelie och Ida kom hem varannan helg från sin pappa blev dem särskilt utsatta från Pepper som sprang efter dem och hög tag i byxbenet. Det lilla monstret kallade de honom dem stunderna. Valpar har sina ”trots” perioder precis som barn har. Och det gäller att ta sig igenom dem och kämpa och vara hårt för att sedan få en väluppfostrad och pålitlig vuxen hund.


Pepper växte för varje dag och blev mer självständig. Det gjorde att han inte längre låg bekvämt i våra knän när han skulle sova. Utan han ville nu hellre sova själv och nu hade hans ben växt att han kunde hoppa upp i soffan själv. Men vår säng var för hög. Jag kom ihåg att han hoppade upp med framtassarna sen stod han där och gnydde för att vi skulle lyfta upp baktassarna. Det gick vi på i början tills vi upptäckte att det bara var en bekvämlighet som han hade börjat med. För när han var ensam låg han där utan att någon hade hjälp honom med baktassarna.


Han prövade nu också pröva andra sovplatser i huset och under sommaren valde han en kort period att sova på soffan på altanen. En valp sover mycket och äter oftare och de kan inte lämnas hemma ensamma lika länge som en vuxen hund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar