Brevet

Efter ett misslyckat försök att komma in på Lärarprogrammet se förra veckans inlägg:http://haggalen.blogspot.com/2012/02/resultatet-av-testet.html

Så gick jag min sista termin på Kom Vux och när terminen gick mot sitt slut gjorde jag ett sista försök att komma in på lärarprogrammet. Lyckades jag inte skulle jag vara tvunget att gå tillbaka till mitt jobb som barnskötare som hade en osäker framtid. Jag skickade in min ansökan, men jag trodde inte att jag hade en chans att komma in. Så jag var helt säker på att börja jobba igen. När jag förberedde min chef att komma tillbaka efter studie ledigheten så visade det sig att hon inte hade någon ledig tjänst att placera mig på. Så jag blev övertalig till en annan enhet i kommunen. Vilket innebär att det inte fanns några valmöjligheter för mig vilken förskola jag skulle jobba på utan jag fick vara glad om det fanns något jobb överhuvudtaget eller att bli arbetslös. Jag hade i alla fall varit fast några år i kommunen så lite chans hade jag att bli erbjuden ett jobb. Jag hade nu tur att få en fast barnskötartjänst på en småbarns avdelning med barn mellan 1-3 år. Det var inte vad jag önskade men jag hade inget val. Det var ett tungt jobb som innebar mycket lyft och mycket skrik, inte anpassade lokaler, stor barngrupp också vidare. Jag funderade på hur min framtid skulle se ut på denna arbetsplats. Jag skulle bli fast här och inte ha en chans att flytta på mig eftersom jag hade en yrkesbefattning som började dö ut. Ingen ville ha en barnskötare alla förskolor ansökte om förskollärare. Då fick jag se att det fanns en möjlighet och det var att läsa på distans. Vilket innebar att jobba med   80%  lön och min lön som var minimum efter att ha pluggat i flera år. Och att jobba på denna tuffa arbetsplats samtidigt som man pluggade på högre nivå vet jag inte om jag hade klarat av.

Jag hade skrivit på kontraktet om anställningen och jag skulle börja på min nya anställning efter semesterstängningen. Till dess efter avslutad termin på Kom Vux jobbade jag som vikarie på min tidigare anställning. Det är tre intagningar med reservation för reservplatser på högskolan. Det första beskedet kommer inte förrän mitten av sommaren Jag fick mitt besked innan alla andra vilket innebar en komplettering av ett brev eftersom jag hade ett funktionshinder och låg nära intagnings poäng. Högskolan hade en regel att alla skall ha likvärdig chans att studera på högskolan även om man har ett funktionshinder. Men för att man skulle få yttliggare en chans, var kravet att man skulle skriva ett personligt brev där man berättade om vilket funktionshinder man hade och varför just jag behövde en plats på högskolan. Och sen tog universitetet beslutet vilka som var mest berättiga att komma in. Det var en chans på 20 % extra. Jag gjorde så klart en chansning och skrev ett så utförligt personligt brev som jag kunde och sen var det bara att hålla tummarna att det skulle gå vägen. Men mina förhoppningar var inte stora.

Men två veckor senare kom det ett nytt besked från Göteborgs universitet. Jag öppnade det och fattade inte vad det stod…. Läste jag verkligen rätt. Jag läste brevet högt.Det stod att Susanne Johansson hade blivit antagen till lärarprogrammet hösten 2007. Det var en sådan glädje att jag hade lyckats, men samtidigt en oro hur skulle jag klara högskolestudier med mitt funktionshinder. Samtidigt innebar det en ekonomisk fråga för nu var jag tvungen att ta studielån. Jag hade också dåligt samvete för den nya arbetsplatsen som jag skulle starta på i augusti och sedan ta studieledigt från en månad senare. Jag funderade länge hur jag skulle göra. Men jag kom fram till att detta var mitt livs chans som jag aldrig skulle få igen eftersom jag var 42 år. Jag tänkte också på hur det skulle bli om jag tackade nej, då skulle jag ångra mig för resten av livet om jag inte tog chansen att försöka och skulle det inte fungera var det bara att hoppa av för jobba hade jag att gå tillbaka till. 

(Alla bilder i detta inlägget har jag tagit från Googles bildsök)