En helg med sorg

Vi har haft en helg med sorg. För i torsdags eftermiddag avlivade vi vår hund Pepper som blev 10,5 år. På bloggen har jag en hel serie om Pepper från den dagen han flyttade hem till oss. Se flicken "Vår hund Pepper". Pepper som var familjens älskling.

Det gör så ont att mista en kär familjemedlem. Anledningen att vi var tvungen att låta honom somna in var att han knappt kunde gå. Pepper har haft ont i ryggen och han har haft skakningar i bakbenen sedan något år tillbaka. Den åkomman har han ätit Parkingsson medicin för. Men efter vi hade firat sonens 18 år kalas hemma i trädgården fick Pepper ont i höger framben. Detta lättade och såg ut att försvinna efter några dagar. Men två veckor senare när han sprang längst staketet efter en hund som han var förtjust i återkom problemet igen. Först bara direkt efter ansträngningen och sedan varje gång han skulle resa sig efter viloläge. När vi kom hem efter jobbet 2 dagar senare kunde han knappt gå. Jag bestämde mig då för att vara hemma dagen efter för att se hur det utvecklade sig. Vi var redan då bereda vad detta kunde leda till. Hela dagen såg jag att Pepper led och hade smärtor av sin skada. Mer medicin ville vi inte sätta in. Han var en gammal hund och hade sina krämpor sedan tidigare.

Vid 6 års ålder drabbades han av SLO klolossning som sedan har lagt sig med hjälp av Alovera gel och licensprepparatet Trental. Vid 9 år ålder började ryggen och höften krångla. Det kändes som ett bra beslut vi tog. Även om det är smärtsamt i hjärtat för oss, så vet vi att Pepper har det bra nu, att han slipper att ha ont mera.

Varför jag säger detta är att jag tror på ett liv efter döden. Och jag kan känna att han är kvar hos oss fast jag inte kan se honom eller höra hans svans piska i soffan när jag går förbi. Men ändå känner jag mig iakttagen som att han fortfarande ligger där i soffan och följer mig med blicken som han alltid gjorde.

Jag har fortsatt att gå promenader. Det är en rutin som är inmatad som jag trivs med trots att jag inte har ett koppel att hålla i så är detta mitt sätt att motionera. Jag har dessutom lagt på längre sträckor. Trots att jag inte har något koppel att hålla i så känner jag att han är med mig på promenaden. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta och han kommer vara med mig visa stunder framöver och sedan när mitt sorgarbete är över kommer han säkerligen komma mellan varven och titta till mig. Detta har jag upplevt tidigare när mina farmor och farfar gick bort.

Grattis Pepper!

Grattis Pepper! Igår fyllde vår hund Pepper 8 år. Det var 2 år sedan han drabbades av den hemska sjukdomen SLO. Sjukdomen där hundarna tappar sina klor. Klorna blir sköra och ramlar av en efter en. Idag mår Pepper bra tack vare medicinerna så har sjukdomen lagt sig latent. Det har varit små episoder under dessa år som det blöt lite från klorna. Strax när detta har inträffat har vi smörjt på med Alovera salva. Alovera är ett naturläkemedel som jag varmt kan rekommendera att använda både på din hund och på dig själv. Peppar är en Rhodesian Ridgeback, även kallad afrikansk lejonhund. Under samma etikett som denna inlägg "vår hund Pepper" kan du läsa mer om Peppers uppväxt och om hans sjukdom.

Klippning av dem nya klona

Här kommer en uppdatering kring Peppers klor efter ha drabbats av hundsjukdomen SLO. Det har gått över ett år sedan Pepper tappade sina första klor, se inlägget drömmen som tyvärr var sann. På bilden kan du se att klona har fått tillbaka sitt svarta ursprung. Dem ser helt normala ut och dem har börjat växa ordentligt. Den klon som lossade först var sporren på höger tass. Den hade blivit superlång och behövde klippas. Min man har alltid fått lov att klippa Peppers klor. Pepper var räddare en han var innan han var frisk. Vid själva klippet skrek Pepper. Vi trodde det var för att han var så rädd och spänd. Men det visade sig att klon var alldeles spröd inuti  Så om det behövs klippas några mer klor blir vi nog tvungna att söva ner honom hos veterinären.

Så här mår Peppers klor nu

Dagens inlägg som är en uppföljning hur vår hund Pepper mår sedan jag startade med Alovera medicinen för att behandla hans kroniska sjukdom SLO. Se tidigare inlägg med hans sjukdom: Drömmen som tyvärr var sann., De nya klorna växte ut men efter, Så gick det med användningen av Alovera
Pepper kanske inte ser så glad ut där hans sitter i soffan. Han är trött efter morgon promenaden.

Efter 2 månads användning av Alovera ser Peppers klor ut så här. Han har vart på toppen humör. Men jag märker att det är viktigt att inte glömma att smörja en gång om dagen och att han får i sig hela medicin dosen som han har varje dag. Trental som är en av standard medicinerna för hundar med SLO tas i tre omgångar per dag. Det gör att det är lätt att glömma eller hinna med att ge en dos och det är den mitten dosen. Genom min kontakt med Linda som har hunden Cesar djungelkattenskeaton har jag fått tips att kontakta Kerstin Bergvall via min veterinär. Kerstin som är en mycket duktig omtänksam veterinär från Uppsala som har goda kunskaper om sjukdomen SLO.  När jag härom veckan pratade med min veterinär hade hon haft kontakt med Kerstin. Då hade hon tycket att Pepper gick på för hög dos av Cortison. Så nu har vi börjat testa att minska mängden Cortison. Vi har tagit 3 veckor i taget för att se så inte Pepper mår sämre eller att klona reagerar negativt. Tre veckor har det gått sen vi minskade 1/4 del. Om en vecka skall vi minska ytligare 1/4 del. Vilket kommer att bli att Pepper bara skall ha en tablett Cortison varannan dag. Det är inte bra att ha för hög dos i längden med den medicin som kan ge andra biverkningar på bland annat skelettet. Det vi också har märkt med Cortisonet är att Pepper blir mer matglad, dricker mera och kissar i mängder. Om några veckor kommer Pepper ta blodprover och vi skall fylla i en blankett för att delta i ett forskningsprojekt om SLO. Det tycker jag känns viktigt att kunna hjälpa till för att få bukt med sjukdomen.

Så gick det med användningen av Alovera

Här är en lycklig Pepper efter sin dagliga morgon promenad som blir en längre sträcka på helgerna när matte inte är stressad till jobbet. Ni som har läst om Pepper sjukdom SLO känner till hans problem med klor som lossar och blöder. Ni som inte har läst följ länkarna: Drömmen som tyvärr var sann och  De nya klorna växte ut men efter 1 månad. Tills den nya klon har växt ut måste klon skyddas mot smuts, väta och för att Pepper inte skall slicka på klon. När han är ute har han en grövre strumpa som jag har köpt hos veterinären och inomhus har han en luftig strumpa som jag har sytt, läs inlägget: Luftig hundstrumpa. När det är mycket regn ute blir den köpta strumpan enormt blött både utanpå och inuti. Jag testade att köpa ett par galon vantar till barn. Dem fungerade bra. Jag satte tummen uppåt med spännbandet över, så låg tummen på plats.

Senast klon som lossade var när Pepper stötte emot en hård kant. Då gick halva klokapseln av och det blödde mycket. Pulpan var röd och Pepper blev nedstämd och hade mycket ont. Det var i samma stund som jag kom i kontakt med Linda som också har en Rhodesian Ridgeback med SLO.

Linda använde ALOVERA GELLY på sin hund och det hade gjort att hans klor läktes fortare. Jag beslöt mig för att pröva. Jag kan avslöja att redan efter en veckas användning av produkten såg jag en positiv förändring av att pulpan blivit ljusrosa. Alovera gelly har många användningsområde. Jag prövade att använda den mot min klåda som jag har i hörselgången. Klådan gick bort efter andra på strykningen.

Så ser klon ut nu efter 2 veckors behandling med Alovera morgon och kväll. Pepper ställer upp sig när jag tar fram salvan som jag även smörjer på de övriga klona. Han tycker troligen att det är skönt. Efter att jag har strykt på gellyn får han lufta tassen under uppsikt. Det är inte skadligt om han slickar i sig gellyn. Förutom Alovera fortsätter han med medecineringen som veterinären har rekommenderat. Alovera fungerar bara som ett komplement till den övriga medicinen för att hålla sjukdomen i schakt.

De nya klorna växte ut, men efter 1 månad startade allt igen...

 I slutet på andra veckan på min semester började Pepper må ganska bra och humöret var på topp. Inga klor ramlade av eller blödde. En hel månad var allt toppen. Tills en dag förra veckan då min mellan dotter ringde mig till jobbet och sa att Pepper hade börjat slicka på en klo. Vi satte på en strumpa på den tassen. Samma dag var Pepper helt mat fixerat och då råkade han slå i tassen i ett bordsben och så det började spruta blod. Vi stoppade blodet med ett bandage omlägg och dagen efter var vi tvungna att återigen uppsöka veterinären för 18:de gången i år.

Efter att Pepper har tappat alla klorna och dem har växt ut igen, var det dags för en av dem nya klorna som inte är i samma skick att ramla av. Både Pepper och vi blev deppiga skulle vi gå igenom denna smärtsamma plåga igen. Vår fundering var hur mycket plåga och smärta är det värt att ge Pepper. Vad finns det för hopp?
Innan denna klon lossade hade veterinären sagt att nu hade dem gjort allt dem kunde för hans sjukdom. Det fanns inget nytt att tillsätta. Dem orden gjorde att jag fick ont i magen. Jag vet inte om jag skulle klara av att avliva mitt barn för så nära är Pepper för oss. Skall jag vara tvungen att döda mitt barn för att det inte finns någon mer att göra åt hans lidande!!! Tyvärr har veterinärerna inte tillräckligt med kunskaper om sjukdomen SLO.

Men så fick jag kontakt med Linda en tjej som också har en Rhodesian Ridgeback som har drabbats av SLO. Lindas hund Caesar fick sjukdomen 2010 han har gott igenom de stadier som min hund har gjort.  Det var så enormt skönt att prata med någon som har gått igenom samma sak och jag fick mycket tips. Hennes hund hade hon behandlat med Alovera och han hade inte tappat någon klo på ett 1/2 år och mådde mycket bra nu. Jag har nu beställt Alovera Gelly på Lindas Webbshop. Linda har en blogg där hon delar med sig av Caesars SLO sjukdom, läs inlägget:http://djungelkattenskeaton.wordpress.com/slo/

Nu väntar jag på min Alovera produkt så jag kan börja behandla Pepper. Linda fick mig att vakna upp angående depressionerna som både vi och Pepper får. Även om vi känner oss ledsna och deprimerade får vi inte visa det för Pepper. Istället måste vi peppa honom för att han skall få livsglädje. Livsglädje behövs för läkeprocessen och för att Pepper skall må bättre.

Drömmen som tyvärr var sann

När vi för 4 månader sedan fick det tråkiga beskedet att vår hund Pepper hade fått den ny upptäckta sjukdomen  SLO trodde jag att detta måste vara något jag hade drömt. Det kunde väl inte vara sant!!
Men det var ingen dröm, det var sant!

Vår älskade Pepper! Varför??
Pepper som blev 6 år i april. Det var ungefär då som hans sjukdom bröt ut. Det började med att ena sporren en dag åkte loss vid hundbus och blodet sprutade. Han fick bandage och antibiotika för att det inte skulle bli infekterat. Samtidigt fick jag information om denna hemska sjukdom, som på en kort tid hade drabbat flera Rhodesian Ridgeback hundar. Sjukdomen som innebär att alla klo kapslarna lossar. Det är en sjukdom som finns i generna hos flera stora hundraser som bryter ut i meddelåldern.

                                
(Läs länkarna om "vår hund Pepper" : istallet-for-windy-kom-pepper, pepper-bekantar-sig-med-sitt-nya-hem., pepper-ville-vara-narapa, de-lilla-sota-busiga-monstret, pepper-vaxer-och-har-sina-vanor och var-ar-den-lilla-valpen

Sjukdomen är relativt nyupptäckt och forskning pågår fortfarande. Den är en kronisk sjukdom och det går inte att säga händelseförloppets gång eftersom det ser olika ut från hund till hund. Nu går Pepper på mängder av medeciner och han har ont till och från. Även psykist drabbar det hunden varje gång en klo ramlar av. Även om han knappt märker att klon lossar. För nu kommer det inte längre blod när dem ramlar av. Men han blir nedstämd och vill inte gå på prommenader.

Det växer ut nya klor. Men dem är mycket skörare och är gråskrynkliga. Så småning om blir dem svarta, men det tar mycket lång tid. Nu har Pepper tappat alla klona. Jag blir också både deppig, sover oroligt och drömmer om hur sjukdomen kommer att utveckla sig. Det är inga roliga drömmar, snarare mardrömmar.

Var är den lilla valpen?

Detta är en fortsättning på inlägget  Pepper växer och har sina vanor.

som är en följetong av etiketten eller fliken "vår hund Pepper”. Det som är specifikt för Rhodesia Ridgebak är att dem växer så snabbt. Redan vid 8 månader är hunden fullvuxen på höjden. Vilket kan göra att bekanta som inte har sett hunden på någon månad börjar fundera om det är en ny hund dem ser. Eftersom Pepper inte är ute lika mycket på tomten under vinterhalvåret som han är när våren börjar spricka ut gjorde att flera av mina grannar inte såg Pepper lika ofta. Då fick vi just den frågan ”har ni skaffat en annan hund”? ”men var är den lilla valpen”? När vi förklarade att den lilla valpen blivit stor nu. Hade dem svårt att tro att Pepper hade växt så snabbt.

Att uppfostra en Rhodesia Ridgeback är mer krävande än andra hundraser. Eftersom hundrasen är mycket intelligent och vill ha mycket stimulans. Men det första året är det viktigaste i rasens uppfostran. Det är då du bygger upp grunden som du senare får igen när hunden blir vuxen. När hundrasen blir vuxen är den cool lugn och håller sig nära sina familjemedlemmar och är inte särskilt intresserad av främlingar som kommer på besök. Pepper är väldig social så han har inga problem att vistas med bekanta som kommer hem till oss. Men går vi ifrån rummet om han är ensam med gästen söker han alltid upp oss ditt vi gick. När vi hade kalas en dag och han blev ensam med alla gästerna i ett rum. För min man var i köket och barnen i något annat rum och jag var på toaletten. Då ställde Pepper sig utanför toalettdörren och väntade på mig, berättade min mamma. En Rhodesia gillar att utföra meningsfulla uppgifter av olika slag. För att göra promenaderna roligare hade vi med oss godissaker som korv och köttbullar. När den ena av oss höll i kopplet gick den andra förre och lade ut korvbitarna eller köttbullarna på olika ställen. Sen fick Pepper söka med nosen efter godiset. Pepper gillade när sökningen var lite svårare som när vi stack in godis sakerna i barken på trädet.

När Pepper var 8 månader skaffade vi vårt höga staket som är 1.20 högt. Det var underbart att Pepper nu kunde vara ute utan att känna sig övervakad av oss. Det blev en frihet för honom och för oss. Vid den här tiden blev jag också bekant en tjej som har en Rhodesia Ridgeback tik. Hennes hund 2 år äldre än Pepper. Det är stor skillnad att se denna hundrasen leka än andra hundraser som för det mesta bara jagar varandra. När Rhodesia leker slår dem med sina tassar och knuffar varandra. Se filmen så förstår du vad jag menar. Pepper och Hozie som tiken heter är ett riktigt kärlekspar.

Pepper växer och har sina vanor

I förra inlägget på denna flik skrev jag om valp stadiet när hundarnas tänder är sylvassa och det kliar i tänderna. Läs inlägget:http://haggalen.blogspot.se/2012/04/de-lilla-sota-busiga-monstret.html Du som inte har läst de tidigare avsnitten gå in på: 

http://haggalen.blogspot.se/2012/02/istallet-for-windy-kom-pepper.html

http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-bekantar-sig-med-sitt-nya-hem.html

http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-ville-vara-narapa.html

När hundarna växer ser man så tydligt att olika kroppsdelar växer snabbare än andra. Det gör att hundarnas kroppspropositioner ser lite lustiga ut. Det som syns tydligaste är valpens öron och tassar som är mycket större än den övriga kroppen. Lite charmigt tycker jag. När jag ser valpens stora öron och tassar tänker jag på ungdomar hur deras kroppar växer. Jag tänker framförallt på min son som är i den åldern. Hans fötter har växt färdigt. Vilket gör att han har vuxna fötter medan hans andra kroppsdelar inte har kommit så långt ännu. Så man kan säga att sonen har vuxenfötter med en barnkropp. Då har valpen vuxen tassar och vuxen öron med en valpkropp. Nu var Pepper ungefär 5 månader och helt rumsren. När hunden är rumsren betyder den alltid gör sina behov ute. Pepper sov mindre och mindre i sin biabedd utan föredrog hellre andra sovplatser och han sov som en människa i soffan med huvudet på kudden och mös när barnen lade en filt på hans kropp.

När Pepper vaknade brukade han sträcka sig och lade sig gärna på rygg och vred sig fram och tillbaka. Det såg ut som han kliade ryggen. Så gör han ofta nu som vuxen också i gräset på vår och sommaren. 

När vi köpte filtarna till hans biabedd var det för att den skulle bli mera ombonat när Pepper var så liten och planen var att ta bort dem när man blev större. Men han älskar sina filtar fortfarande. Pepper har använt filtarna som snuttefilt och att busa med. Och även nu som vuxen kan han få sig ett ryck att slänga sig fram ta tag i filten och kasta upp den i luften och nafsa i den och råkar vi stå och iaktta honom känner han sig förlägen och vill låtsas om händelsen. Men när han var hade tråkigt som valp kunde han komma fram till en i soffan med filten i munnen för att vi skulle busa med honom genom att dra dragkamp.

På våren och sommaren när det är sol och varmt vill Pepper vara ute hela dagarna. Han älskar solen och ligga och sola sig. På våren när solen kommer in genom fönstret och bildar solfläckar i vårt kök har Pepper ända sedan han var valp lagt sig på dessa solfläckar och njutigt av solen. Många hundraser har det jobbigt i värmen på sommaren. Men en Rhodesia Ridgebacka som har sina ursprungliga rötter från Afrika trivs i värmen. Precis som människan som söker sig till solen hittar man även dessa hundraser i den utsträckta i gasande solen. Människans mål är oftast att bli brun. Men jag antar att hundar inte har samma tankar……..

Det lilla söta, busiga monstret

 Här kommer fortsättningen på ”vår hund Pepper”. Se tidigare inlägg: http://haggalen.blogspot.se/2012/02/istallet-for-windy-kom-pepper.html

http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-bekantar-sig-med-sitt-nya-hem.html
http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-ville-vara-narapa.html

Alla valpar är både lekfulla och har sylvassa tänder. De vill dessutom bita i allt och det gäller att sätta gränser och vara hård. En egenskap som Rhodesia Ridgeback har som är charmigt är att dem är smarta, gör inte saker som inte känns meningsfulla, har humor och älskar att retas med sina familjemedlemmar. Pepper tyckte det var extra roligt att knycka mattes trädgårds handske och springa iväg med den. Roligaste var när matte sprang efter för att ta den och när matte tröttnade var det ingen mening att fortsätta springa. Då lade sig Pepper i gräset släppte handsken framför nosen. Men vakta den samtidigt ifall matte skulle få för sig att ta handsken igen. Ibland lyckades jag att lura Pepper, men oftast hade jag inte en chans.

Att springa efter små mattarna och lill husse var roligt speciellt att ta tag och bita i deras byxor. Det var något som vi fick kämpa med mycket för att Pepper skulle sluta med. När mina två tjejer kom hem varannan helg från sin pappa blev dem särskilt utsatta från Pepper som sprang efter dem och hög tag i byxbenet. Det lilla monstret kallade de honom dem stunderna. Valpar har sina ”trots” perioder precis som barn har. Och det gäller att ta sig igenom dem och kämpa och vara hårt för att sedan få en väluppfostrad och pålitlig vuxen hund.

Pepper växte för varje dag och blev mer självständig. Det gjorde att han inte längre låg bekvämt i våra knän när han skulle sova. Utan han ville nu hellre sova själv och nu hade hans ben växt att han kunde hoppa upp i soffan själv. Men vår säng var för hög. Jag kom ihåg att han hoppade upp med framtassarna sen stod han där och gnydde för att vi skulle lyfta upp baktassarna. Det gick vi på i början tills vi upptäckte att det bara var en bekvämlighet som han hade börjat med. För när han var ensam låg han där utan att någon hade hjälp honom med baktassarna.

Han prövade nu också andra sovplatser i huset och under sommaren valde han en kort period att sova på soffan på altanen. En valp sover mycket och äter oftare och de kan inte lämnas hemma ensamma lika länge som en vuxen hund.

Pepper ville vara nära=På

I förra veckans inlägg som handlar om vår hund Pepper berättade jag hur det var när "Pepper bekantade sig med sitt nya hem": http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-bekantar-sig-med-sitt-nya-hem.html Det inlägget handlade bara om Peppers nya utomhus miljö. Dagens inlägg är bara fokuserat på Peppers nya inomhusmiljö. I den miljön fanns det många nya saker att undersöka och dofter för Pepper. Den stora skillnaden med en bebis och en hundvalp är att redan från första dagen börjar uppfostran. Även om valpen är söt och så liten så måste den lära sig vad som är rätt och fel. Den första tiden är det största jobbet med att få valpen rumsren. Det var ett av våra mindre problem för Pepper förstod ganska snart att det var ute som toaletten var för honom. Men det är inte alltid valpens fel att det sker olyckor inne med avföring. För även vi som hundägare måste lära oss att tyda hundens signaler när valpen är nödig. Alla hundar gör på sitt sätt går runt i en ring, ställer sig vid dörren eller gnyr med mera. Pepper han satte sig vid dörren men sa sällan något utan man såg i ansiktet på han att nu var det dags. Vi lade tidningar vid entrén för att skydda golvet om vi inte hann få ut honom i tid. Pepper bajsade bara inne en gång och då skämdes han rejält. Och några få gånger kom det en pöl. Jag minns inte hur lång tid det tog innan Pepper blev rumsren.

Vi hade köpt en stor korg eller biabedd som den här sorten kallas. Han skulle växa in i den och även kunna ha den när han var fullvuxen. För att den inte skulle bli så stor hade vi köpt fleecefiltar, vilket gjorde att biabedden blev mer ombonad och trivsamt för en liten valp. Pepper använde sina filtar som snuttetrasa.

När vi skulle sova var vi lite beredda på att flytta in biabedden i sovrummet. För annars hade vi placerat Peppers sovplats i vardagsrummet och mellan sovrummet och vårt sovrum är det en smal hall. Och det fick vi göra för Pepper ville inte ligga kvar i vardagsrummet själv. Innan vi köpte Pepper hade vi bestämt att hunden inte fick vara i soffan eller sängen…..

Nu kom första natten som var orolig vi placerade biabedden vid sängkanten lade ner Pepper och släckte lamporna. Men det gick inte att sova för Pepper gnällde och jämrade sig. Han var inte nöjd med att ligga där i biabedden själv. Han var ju van vid värmen från sina syskon. Vi kämpade flera timmar med att prata och trösta han och så släckte vi lampan igen. Då gnällde han och stod nere för sängkanten och såg så söt och ledsen ut. Mamma (jag) smälte och mina mamma känslor fick mig att ta upp den lilla valp bebisen.

   

Han ville ligga Nära. En Rhodesia Ridgeback älskar att ligga nära sina familjemedlemmar. Med nära menas snarare på. Det är typiskt för rasen. Så Pepper skulle ligga på oss när vi sov. Jag är så ledsen att jag har tappat bort det foto där han låg på mig när vi sov på natten. Han hade en speciellt sovställning de först veckorna som han flyttade in till oss. Då låg han med huvudet på min hals. Det var väldigt mysig, bara att man nästan fick nackspärr. Men jag och min man fick växla för att spara våra nackar. Det var bara när Pepper skulle somna in som han låg så där kind mot kind. Med ibland vaknade jag på natten att jag hade så ont i nacken. Då var det bara att ta ner den sovande Pepper på lakanet i jämte mig i sängen. Så bröt Matte sitt löfte med att inte ta upp hunden i sängen. Från den dagen man tillåter hunden att vara i sängen är det mycket svårt att vänja av den att inte få vara där mera.

Men den som lyfte upp Pepper i soffan var hans husse. När Pepper stod nedanför soffan och gnällde när min man satt och tittade på TV hade han inte heller hjärta att låta bli att lyfta upp honom hos sig i soffan. Det inte alltid det blir som man har planerat. På detta Foto är snarlikt det borttappade fotot fast här sitter min son med Pepper i knät i soffan och ser på TV.

Det var inte ofta som Pepper låg i sin Biabedd utan han ville ligga i knät och ha värme och gosa till han somnade. När han hade somnat hårt kunde man lägga ner han i biabedden. Annars fick man vara beredd på att ha han i knät. Det berodde lite på vad man befann sig. Det var tur att vi var fem stycken familjemedlemmar så Pepper fick växla knä.

Barnen var till stor hjälp för dem älskade att sitta i timmar med Pepper i knäet. Men det var stunder då dem inte var hemma. De tillfällen jag var ensam med honom hade jag egentligen inte tid att sitta där. Men jag blev tvungen. Det var bara att inse att det var bara att acceptera att så här fick det vara den första tiden. Det kändes som jag hade fått ett spädbarn igen.

   

   

    

Pepper bekantar sig med sitt nya hem

När Pepper och hans syskon hade blivit åtta veckor var det dags för alla valparna att flytta hem till sina nya familjer. När vi hämtade vår valp Pepper var familjen Falks dotter Johanna extra ledsen. Eftersom Pepper var den valp som var mest gosig och ville sitta länge i knäet. Han var lite utstött bland sina syskon. Det var en lång bilresa för Pepper som aldrig hade åkt bil tidigare. Han blev inte åksjuk eller var ledsen för att åka i väg med hans nya familj som han inte kände. Jag hade han i knäet hela resan och klappade och pratade med honom. Jag glömde att tala om innan vi skulle åka iväg fick han sitt nya halsband som var rött istället för det ljus lila bandet.

Vi kom hem och det första vi gjorde var att sätta ner Pepper på vår tomt för att han skulle bekanta sig med sitt nya hem. Han var så glad och stolt. Tänk att hela den här stora gräsmattan var hans egen plätt som han skulle ro över som en kung. Det han tyckte speciellt om var alla blommorna som luktade så gott. Lite smakprover blev det också man vet aldrig dem kanske var ätbara. Pepper som vår valp fick heta tillslut var som tjuren Ferdinand som satt och luktade på sina blommor. Varför det blev just namnet Pepper berodde på att det är hans Kennel namn och för det också är en koppling till hans mamma Peppa. Hans pappa som har sitt ursprung från Norge heter Navy. Hela Pepper kennel namn är Emoyeni's Pepper Of Navy.

Valpar är som bebisar de undersöker olika föremål. De använder nosen och munnen och smakar och luktar. Den stora skillnaden är väl att hunden inte använder ögon och händer. Men dem stoppar allt i munnen och äter allt dem kommer över. Det är då man upptäcker vad det egentligen ligger vid väggkanterna när man går på promenaderna. Alla dessa cigaretter fimpar och snuspåsar som jag har fått plocka ur Peppers mun. Ibland har det även varit tuggummi och godispapper.Men även naturen har godsaker att erbjuda en liten valp som har underliga smaklökar. Pepper var väldigt förtjust i sniglar med hus. Dem var knapriga och krasade när man tuggade på dem.

En favorit sysselsättning var när jag hjälpte matte med trädgårdsarbete. Jag studerade vad matte gjorde räfsade upp och tog bort det gröna. Men matte var inte lika förtjust över hjälpen som hon fick. Även om jag inte gjorde rätt så var jag bara nöjd med att vara nära min nya mamma som jag älskade. Hon gav mig mat och kärlek.

Det kändes som Pepper förstod att han hade fått ett nytt hem och att han var glad över att få bo här och få mycket kärlek från fem människor. Dessutom bodde det inga andra hundar här. Utan här skulle han få all uppmärksamhet för sig själv och bli ompysslad. 

Istället för Windy kom Pepper.

Till minne av vår saknade älskling som lämnade oss i stor sorg och saknad för 1 år sedan. Detta är första delen på en följetong om dem åren vi fick ihop.

Det var 2006 som vi Köpte vår hund Pepper som blir sex år den 1 april. När vi hade bestämt oss för att köpa en hund började vi söka fakta och egenskaper om olika hundraser på Internet. Jag har själv erfarenhet av schäferhundar som jag har haft tillsammans med min förre detta sambo. Valet av hundras berodde främst på en mer allergi vänlig hund eftersom mellan dottern hade börjat utveckla pälsallergi. Men vi var i alla fall överens om att vi ville ha en stor hund. Efter mycket sökande och läsande fastnade vi för hundrasen Rhodesia Ridgeback. Förutom att hundrasen räknades som en "mer allergivänlig hund" för att den inte har päls utan istället har hår på kroppen. Så fastnade vi för hundrasens egenskaper som barnvänlig, lugn, har tålamod och blir inte upprörd av bagateller, är nyfiken, är värdig, har självtillit, har humor och kan vara en retsticka och är envis. Hundrasen har många personligheter som får en känsla av mänsklighet. Den visar tydligt när den är sur, ledsen eller överlycklig. När vi hade bestämt ras började vi söka efter kennel som hade valpar på gång som var färdiga för leverans i början på sommaren. För då fanns det möjlighet att vara hemma en längre period för oss. Så vi ringde runt och vi fastnade för Emoyeni´s kennel i Ödsmål.

Vi ringde upp ägarna Susan och Peter Falk och vi blev inbjudna på ett samtal och ett möte med deras hundar. Vi fick träffa Peppers mamma Peppa. Jag minns mötet som det var i går och jag minns mamma Peppa. Hon var väldigt intresserad vad vi fick till fikat (rasen är oerhört intresserad av mat). Och rasen är inte speciellt intresserade av att bli klappade av främlingar. Efter att hon nosat igenom oss och inte fick smaka på bullen gick hon och satte sig framför TV och tittade på tecknat tror jag det var. jag minns att hon satt i soffan som en människa och tittade på TV jag var helt fascinerad över en hund som tittade på TV. Nu när Pepper har blivit vuxen märker jag att han är lik sin mamma. För han är mest intresserad vad nya besökare hos oss äter och han sitter ofta i soffan och tittar på TV och han har sin favorit program. Men han har sin personliga favorit sitt ställning se foto nedan.

Vi beställde en tik och namnet skulle bli Windy. Men det blev ingen Windy, för valpkullen blev mindre en beräknat och det gjorde att vi blev bortkopplade från listan av valp köpare. Men så kom turen för oss att en av valpköparna ångrade sig av andra personliga själ. Och det blev en hann hund som blev kvar. Nu fick vi tänka om med namnet och det var inte så lätt när vi hade ställt in oss på Windy. Min man skojade och retades att vår hund skulle hetta Torbjörn. Vilket vi andra inte gillade.

Jag kommer inte exakt ihåg hur gamla Peppas valpar var när vi fick komma och hälsa på första gången. Men här ligger hela kullen hos sin mamma och diar. När vi var där första gången hade valparna fått ett halsband med olika färger. Och vi fick inte veta vilken färg på halsbandet som skulle bli vår valp. Men vi fick hålla och hälsa på några olika valpar. 

Det var svårt att se skillnad på de olika valparna som var identiskt lika till utseendet. Jag tyckte att valparna både var söta och såg ut som små grisar med det lite intryckta ansiktet. Men allt eftersom valparna växte blev dem sötare i ansiktet. När vi kom hem fick vi reda på att vi fick köpa valpen med de ljus lila halsbandet. Det var den valpen som jag höll som klättrade upp på mig för att titta mig i ögonen. Jag blev kär efter den händelsen!

 Detta var vår nya familjemedlem, valpen som granskade sin nya matte om hon var godkänd.

Pepper 9 år

Någon fyller år i dag vem kan det va?

Jo Pepper fyller år idag hipp hipp hura!

Grattis Pepper på din 9 års dag.

Vår älskade Pepper

                                                           Hej!

Vår hund Pepper fyller 9 år i april. Pepper är en kämpe som har klarat sig genom sin sjukdom SLO som han drabbades i för 3 år sedan. I dag har sjukdomen lagt sig latent och klorna har börjat växa även om dem inte blir lika grova så får dem ända stanna kvar på tassarna. Pepper måste däremot alltid ta sin medecin Trental. Han är så medveten att godis skall det vara morgon och kväll. Vi kallar det godis eftersom vi bakar in tabletterna i korv eller leverpastej. Pepper är lika glad och sprallig när det kommer andra hundar på utsidan staketet eller trevliga människor som säger att han är så fin. Flera personer har undrat om han är en unghund. Mycket förvånade blir dem när jag upplyser dem att Pepper är 9 år. Han är pigg för sin ålder. Innan sjukdomen SLO bröt ut hade han problem med eksem. Då fick vi byta hundfoder. Vi fick pröva oss fram med olika märken, men det märket som vi fastnade för till slut är James Wellbeloved. Det finns flera smaker att välja mellan. Peppers favortit är Kalkon. 

Peppers favorit plats har alltid varit i soffan. Men på de senaste åren har han börjat gilla sin biabed som han bara låg tidigare som valp. Hundar kanske blir som människor när dem blir äldre. När vi människor blir runt 80 så blir vi som barn på nytt. När minnet då börjar svikta börjar vi minnas detaljer från barndomen. Detta skriver jag av egna erfarenheter jag tänker då på min farmor de sista åren då hon levde. Hon började teckna mer och mer samtidigt som hon pratade. För hon hennes föräldrar var döva och hörselskadade.

Någon som kommer?

 Pepper står vid grinden och spanar ifall det kommer någon. Utanför vårt hus går det en mindre trafikerad väg. Det är en populär gång och cykel väg, så man kan säga att det är en trafikerad gångväg. Pepper blir 9 år i april. Han har fått ett plåster efter ett blodprov hos veterinären i veckan. Hans Slo sjukdom har lagt sig latent med all medicin som han äter. Men hos veterinären upptäcktes att han har fått höftledsbesvär. Så han fick en till medicin för det. 

Snön har nästan smält bort och rabatterna har det börjat växa ut lite nya gröna skott. Mossan och ogräset har också kommit igång. 

Ormhassel har både fått raka sidoskott och hängen.

Tänk på djuren använd ljudlösa raketer!

En hund som blir skrämd av något har svårt att bli av med sin rädsla.Om hunden inte lyckas bli av med sin upplevelse genom olika terapier som finns. Hänger rädslan kvar hela livet och oftast kan den hemska upplevelsen trappas upp med hundens åldrande. Så är det för vår hund Pepper. Det var andra nyårsafton i Peppers liv som han blev skrämd. Det var när vi hade kommit ut genom ytterdörren och gått några meter som en raket kom ovanför oss , (flera timmar innan tolvslaget), Himlen lös upp och ett kraftig skott tjöt rakt ovanför oss. Efter den dagen är Pepper skott rädd. Hans skott rädsla har varit ganska hanterbart några år. Den terapi som Pepper har genomgott är framför allt att vi inte har gjort någon uppmärksamhet över skott som har avlöst under utevistelsens. Vi har även köpt en CD skivan med olika ljud som raketer, åska, pistolskott som vi spelade några gånger om året. Det fungerade ganska bra dem första 5 åren. Dem två senaste åren har inte dessa återgärden hjälpt längre. Förra året var det som värst. Pepper var så rädd så hela kroppen skakade. Han flämtade och hans hjärta klappade. Vi trodde han skulle få en hjärtattack! Dessutom vågade han inte gå ut och bajsa på tre dagar. Det gjorde att den tredje  dagen då han äntligen bajsade kom det blod samtidigt i avföringen. Då besökte vi veterinären. Pepper fick en salva för att bli bra från sitt sår i ändtarmen samtidigt fick vi även information om eventuella återgärden att göra inför Nyår och Påsk helger. Det finns några lindriga receptfria läkemedel som kan användas i samband med rädsla för raketer till hundar. Men effekten av dem får prövas fram det fungerar bra på en del hundar. Här är en länk med den informationen vi fick: skotträdda hundar. 

Jag ville gardera mig efter den hemska nyårsafton genom att ha en starkare medicin som jag vet hjälper och fick då ett recept belagd medicin för människor som även går att använda till hundar i såna här situationer. Det är medicin mot oro och depressioner som bara får tas i korta perioder. Medicinen heter Xanor. Den verkar efter 1-2 dagar. Jag startade i går och idag på promenaden på förmiddagen var det några personer som redan hade startat att skjuta smällare eller raketer. Pepper reagerade inte ens så medicinen har verkat. 

                                 

(Bilden är hämtad från http://litenhund.se/att-ha-en-liten-hund/smallare-och-raketer/)

             En bra sida att läsa mer om råd för skotträdda hundar

Men visst är det hemskt att hundar skall tvingas ta starka mediciner för att vi människor skall skjuta raketer med höga skott! Men nu finns det alternativ! 

                         TÄNK PÅ DJUREN KÖP LJUDLÖSA RAKETER!

 Här kan du köpa tysta fyverkerier med massor av färger men fråga även i butiken där kan du också få tag i dem ljudlösa raketerna som är lika fina.

Hemmagjort hundgodis

Det är på helgerna som jag hinner att utföra mina inlägg och fotografera samtidigt. Sedan läggs bilderna in i datorn. Där sorteras dem in i olika mappar till färdiga inlägg. Det är bara texten som saknas. Under veckodagarna skriver jag bara texterna allt eftersom jag lägger upp bilderna. Jag har fått en kommentar av en läsare kring detta, hur jag hinner med allt pyssel och diverse saker som jag skriver om. På veckodagarna är jag mycket trött efter en heldag på jobbet. Då blir det inte så mycket handarbete. Men det är avkopplande att sätta sig framför datorn och göra ett inlägg.

Ett av inläggen som blev till denna helgen var egen produktion av hundgodis. Detta inlägg delar jag med mig till Helgutmaningen, gå in och läs de andra bidragen. Jag har alltid Peppers godis i denna "Kavli" burken. I bland köper jag färdigt godis, ibland blir det även färsk godis från kylskåpet av olika pålägg, köttbullar eller korv.

Det går att torka olika livsmedel och använda som hundgodis. Pepper älskar torkad blodpudding. När jag var i mataffären var min tanke just då inte att göra hundgodis.

Det var jag själv som blev så sugen på stekt blodpudding. Men när jag skulle tillaga maträtten ville ingen i familjen ha. Under tiden jag stod och skar upp puddingen i skivor hade Pepper känt doften. Jag vände mig om och fick se hans ögon lysa och munnen dreglade. Nu behövde jag inte äta upp allt själv! Jag satte genast på ugnen på 225 grader.

Blodpudding skivorna skar jag till tärningar och lade i en osmord långpanna. När ugnen hade kommit upp i temperatur satte jag in dem för torkning ganska högt upp. Jag använde varmluften. Det tog ungefär ½ timme tills dem var lagom hårda.

När blodpudding tärningarna hade torkat lade jag dem i burken och provsmakaren fick godkänna dem. Du kan se på hans pupiller hur resultatet var. Tittar du riktigt noga kan du också utskilja en dregel sträng som börjar ta form under hakan.