Vad ville Bofinken?

I slutet på förra veckan var jag med om en upplevelse som jag aldrig glömmer. 

Jag var hemma och var ledig i 2 dagar. På första dag när jag stod i köket och gjorde frukost hörde jag som någon knackade. Men knackningen kom inte från dörren. Det var så svagt att jag tänkte att det är väl något utifrån. Jag ignorerade ljudet och fortsatte med min frukost. Men knackningarna slutade inte. 

Då blev jag nyfiken och var tvungen att undersöka vad ljudet kom ifrån. Mycket förvånad blev jag över upptäckten att det satt en Bofinks hane på det mindre fönstret i vardagsrummet som är ovanför soffan. Han satt inte bara där utan han knackade med näbbet mot fönsterrutan. Han kunde inte se mig för jag var på andra sidan rummet. Efter att ha knackat tre gånger flyg han fram och tillbaka vid fönstret som han letade efter ett hål att komma in genom. Han var mycket envis kämpade på utan resultat. Så flög han iväg. 

En timme senare var han tillbaka igen. Vad konstigt tänkte jag.... 

Jag tror på andligt, änglar och ett liv efter döden. Jag tror också att döda nära och kära kan komma tillbaka som en fågel. När Bofinken kom tillbaka fjärde gången den dagen började jag tro att det var min mans pappa som gick bort i slutet på förra året.

På eftermiddagen åkte jag i väg och kom hem sent. Så jag vet inte om fågeln återvände mer den dagen. Men dagen efter ungefär samma tid stod jag återigen i köket o gjorde frukost började knackningarna igen. Min tanke var då. "Det är väl inte Bofinken igen". Jag rusade ut till vardagsrummet på samma ställe som jag stod igår och iakttog händelsen. Jo, mycket riktigt samma ritual som igår. Det är inte sant tänkte jag! 

 Men vad vill han!

Jag smög mig närmare fönstret och han satt kvar. Nu var jag så när att jag skulle kunna ta på honom om fönstret hade varit öppet. Han satt kvar och tittade mig rakt in i ögonen och började prata ihärdigt (kvittra) Det var en lång ramsa och sedan flög han. Han hade nu efter många försök äntligen fått kontakt med mig och framfört sitt budskap. Trots att jag står som ett ? Eftersom jag inte har en blankaste aning om vad han sa. Men något viktigt förstår jag att det måste ha varit för därefter återvände han inte längre. 

Årets hyresgästers tragiska död

                                                              Hej!

Varje vår har vi hyresgäster i våra sockertoppsgranar. Vi brukar se dem tidigt på våren när dem flyger in i granen med pinnar i näbben. Längre fram på vårkanten hör vi småkvitter när vi sitter vid trädgårdsmöblerna som vi har plaserade framför sockertoppsgrannarna. Det växer en lite häck mitt på tomten med sex stora sockertoppsgranar. Det brukar vara samma gran som är populärast att bo i.

                                         

                                           (Bilden är hämtad från:Gotlandstrams.blogspot.se)

Det är grönfinkens familj som varje år är våra hyresgäster i sockertoppsgranarna. Men i år har dem råkat ut för tråkigheter.

Jag antar att det måste vara deras ägg som låg mitt på gräsmattan några veckor efter påsk. Då hade jag inga misstankar att ägget kom från grönfinkens bo. Jag bara var förbryllad över att det hade hamnat ett halv tomt äggskal mitt på gräsmattan. Jag lade det i rabatten som dekoration.

En dag hade min son upptäckt att det låg mängder av stora mörka fjädrar på gräset under den sockertoppsgranen som Grönfinkarna bodde. Och han fick se att det hade blivit ett stort hål i granen där boet var.

Då hämtade han mig och jag tog kameran med mig för att dokumentera den tråkiga förödelsen. När jag kikade in var hemmet tomt. Jag tittade runt omkring och under granen där låg det fågel skelett som jag valde att inte fota eftersom jag själv inte klarar av sådana bilder. Undrar vem mördaren var? Kanske en uggla eller en annan rovfågel. Mördare kan man inte kalla det för i djurens värld är det en överlevnad att döda för att äta. Människor dödar inte bara för att äta och överleva dem har helt andra syften med dödandet.

En Fasantupp som husdjur

I helgen var jag och hälsade på min faster och hennes man som bor ute på landet. Som jag tidigare har berättat i bloggen bor jag själv på landet. Men den här delen av Kungsbacka är fortfarande "riktiga landet". Eller så kan man kalla platsen för ödemarken eller glesbygden. När jag kommer till den här miljön får jag både nostalgi känsla och en avstressande känsla. Min faster och hennes familj har alltid haft katt så länge jag kan minnas. Jag blev mycket förvånad att det inte bodde kvar några katter istället hade dem en tam Fasantupp som ställde sig utanför den halvöppna glasdörren till den inglasade altanen och tiggde mat.

När du ser denna bilden så kanske du förstår vad jag menar med "riktiga landet". Tyvärr är det inte många bönder som driver sina gårdar längre med kossor. Istället finns det hästar och får mest. När jag var liten och hälsade på faster gick det kossor och betade på denna här ängen. 

Vem gömde sig i papperspåsen?

I dag har jag haft ett krafsande flaxande starkt ljud på den inglasade altanen. Där ute står två papperspåsar fyllda med tomburkar. När jag i morse hörde ljudet för första gången antog jag att det var enormt stor humla som inte kunde komma upp ur någon burk. Jag rörde vid den närmsta påsen och då avtog ljudet. Då satte jag ut den påsen som jag trodde ljudet kom ifrån för att konstatera att det var just den påsen. Dagen gick och jag gjorde andra saker och glömde bort påsen och ljudet. Men senare fram på eftermiddagen när jag satt och drack kaffe hörde jag krafsande igen lika starkt. Min tanke var då att det kanske GÖMDE sig en lite fågelunge där inne. Nu måste jag få svar vad det var för en individ som GÖMDE sig i påsen. Jag tog fram en stor handduk och lade på golvet och plockade sakta upp burkarna en efter en. När påsen var halvfull hällde jag ut resten sakta. Inget kom uppflygande samtidigt synade jag över dem uttömda burkarna. Då fick jag syn på en liten grön GULDBAGGE som hade hamnat på ryggen.Han blev så lycklig antar jag när han eller hon tillsist kom ut i friheten. Tänk att en skalbagge kan förra ett sådant starkt oväsen. Detta blir mitt bidrag till Fredagstema som denna veckan är GÖMDA.

En larv på promenad och maskar i rabarberlandet

Det har varit en händelserik helg, (gå in på länken för att se vad de andra deltagarna i helgutmaningen har bidragit med), det har varit mycket sol och sommarvärme. Jag startade min trädgårds dag med jeans och t-shirt men snabbt fick det bli ett byte till shorts och linne. Större delen av söndagen tillbringade jag i rabarberlandet. Jag måste erkänna att här var det ganska ovårdat sedan förra året. Det gjorde att det tog så många timmar att rensa och få i ordning. Efter att jag hade fått bort alla blad som inte var rabarberblad, gräs runt om och alla rötter. Fyllde jag sedan upp med ny jord och gjorde en avslutande kant med några tegelstenar. Efter den näringsrika kompostjorden med mängder av daggmaskar gödslade jag med algomin (ekologisk grönsaksgödsel) Gödslet består av vita korn som strös runt rabarberna. Det är viktigt att vattna direkt efter så att korna löser upp sig för att få effekt på växtligheten.

Vi har två slutna komposter för mat och trädgårdsavfall. Jag rekommenderar att skaffa två komposter för en behöver stå och gotta till sig 1 år utan någon aktivitet i behållaren. Så har du alltid en som används under tiden. I flera år hade vi bara en kompost och bara en gång har vi tömt den. För avfallet tog långtid på sig att bryta ner ordentligt. Förra året köpte vi kompost nummer 2. Då fick kompost nummer 1 stå och vila och i år är det dags att tömma den. När det är dags för att hämta jord finns det spärrar i järn som spänns loss och därefter plockar du bort ena gaveln och börjar tömma önskad jord mängd. Det gick bara 1/4 del jord åt till rabarberlandet. Sedan var det lika smidigt att sätta tillbaka gaveln och sätta fast spännena igen.

Förutom rabarberlandet så hann jag med en liten bit i stenpartiet också. Där fick jag se två konstiga figurer som jag först trodde var två rötter. 

Det visade sig vara två larver. Här ser ni den ena i rörelse. Jag vet inte vilken sorts larv det är. Vet du?

Del 2 av fortsättningen "En händelse som jag aldrig glömmer"

                   

Så här avslutade förra veckans avsnitt av  En händelse som jag aldrig glömmer
"Det var då vi slutade att mata dem och ignorera dem i trädgården. Vi trodde att änderna hade get sig av. Men då fick vi se dem komma tillsammans. Änderna gick runt och pickade på gräsmattan. Men någon timme senare var honan försvunnen och ensam flög hannen i väg. Konstigt?"
Så höll det på i en vecka.


                                   
       (bilden är hämtad från http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=2849144 )

En dag när min man gick förbi blomsterrabatten, som vi har nedanför sovrumsfönstret fick han se att det låg 10 stycken fågel ägg under några stora vida växter. Äggena var väl skyddade för insyn. Men när vi tittade ut genom sovrumsfönstret kunde vi se hela boet tydligt och klart. Efter att vi hade sett äggena började vi nu förstå varför änderna dök upp varje kväll. Vi följde på avstånd och studerade processen. Vid skymning smög and honan upp till boet och lade sig och ruvade med hjälp av and hanen som stod och spanade så ingen skulle se deras gömställe. Sen låg hon och sov och ruvade där tills solen gick upp. Då kom hanen flygande för att hämta sin fru. Tillsammans flög dem iväg. Efter några veckor stannade and honan kvar längre i boet. Hon såg oss då vi var ute i trädgården. Hon hade lärt känna oss att vi var snälla och djurvänliga människor. Så jag tror att hon kände en trygghet.

       (Bilden är hämtad från http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.858454-andungarna-har-borjat-ata)
                       
En morgon när vi sov med öppet fönster vaknade vi av kycklingkvitter. Vi smög fram till fönstret och tittade ut. Där fick vi se att alla äggen hade kläckts. Honan såg och accepterade att vi stod och tittade från sovrumsfönstret. Men vi tog aldrig några foton för vi ville inte skrämma henne.
Allt eftersom andungarna växter blev det trångt i boet och honan hade det jobbigt att hålla reda på sina ungar att dem inte rymde från boet. Men en morgon vaknade jag vid 4. För jag hörde honan lite starkare som hon pratade med sina ungar. Jag smög fram till boet och fick se att alla ungarna stod upp och även honan. And ungarna var uppställa på ett led med honan längst fram. Innan dem gav sig i väg tittade hon upp en sista gång ( hon kände att jag stod där och tittade) Hon tittade mig i ögonen och kvackade som att hon skulle säga farväl och tack. Sen gav dem sig i väg på ett led. Jag vet att dem var på väg till dammen som ligger ovanför en längre backe ovanför vårt hus. Några dagar senare gick jag upp till dammen för att se om hon kom i håg mig. Där var hon med alla sina ungar. Hon fick syn på mig och möte min blick och klackade  Men därefter var jag inte intressant längre.  

När änder har hittat en bra trygg plats att lägga ägg på är det vanligt att dem återkommer året efter. Hur gick det då hos oss? Det var samma år som vi köpte valpen Pepper. Följ den spännande fortsättningen nästa vecka. Fortsättningen kommer kanske inte att vara på samma dag. För att du inte skall missa, lägg till dig som följare av bloggen.

En händelse som jag aldrig glömmer

Jag har länge tänkt att berätta på bloggen om denna alldeles speciella händelse som inträffade för ungefär 8 år sedan. Det var året innan vi köpte vår hund Pepper. Det var i början på juni. Det var en varm solig dag vi stod och pratade med mina svär föräldrar som var på besök. På den tiden hade vi bara ett kort trästaket med en grind. Grinden stod öppen helt. Plötsligt när vi stod där fick vi se ett andpar (gräsänder) komma gående i jämte varandra också vek dem in genom grinden som stod öppen och kom lunkande alldeles bredvid oss. Dem var som tama  Jag blev som eld och lågor över händelsen och sprang in och hämtade vatten och bröd. Dem stannade ganska länge och sen flög dem i väg. Men nästa dag när jag var ute i rabatten och rensade ogräs fick jag se dem komma flygande och så landade dem på vår gräsmatta. Jag matade dem och sen höll dem till i trädgården varje dag. Dem satt i jämte mig när jag rensade bland blommorna. Förbi passerande fotgängare skrattade och pekade. Dem trodde att vi hade fått husdjur.

Dem blev mer och mer tama. Vår son Christoffer som då var runt 5 år kunde nästan mata dem i handen. Men så blev det midsommar och vi skulle åka bort över helgen. Mina föräldrar var husvakter och skulle vattna växterna. Då hade dem träffat på änderna som stod och gapade efter mat. Men fåglarna fick ingen mat. Så när vi kom hem 3 dagar senare. Såg vi dem inte alls, lite tomt var det. Det var varmt och kvavt i huset så ytterdörren stod öppen. Då fick vi plötsligt höra ett bankande och kracksande på altanen som är innan entrén. När vi gick ut ditt fick vi se andparet som flaxade runt där inne på rutorna och hade panik där inne.

Det var då vi slutade att mata dem och ignorera dem i trädgården. Vi trodde att änderna hade get sig av. Men då fick vi se dem komma tillsammans. Änderna gick runt och pickade på gräsmattan. Men någon timme senare var honan försvunnen och ensam flög hannen i väg. Konstigt?

Hur gick det sen fortsättningen kommer nästa vecka. Då får du följa den spännande fortsättningen Kika in på bloggen eller lägg till dig som följare så hänger du med på uppdateringen av mina inlägg Detta första avsnitt av "En händelse som jag aldrig glömmer" delar jag med mig på Sinneskattens tema fredag som är djur.

Familjen ödla har flyttat

                                    

I slutet på sommaren visade jag ett inlägg där jag berättade om en överaskad syn jag fick en dag när jag gick ner i vår källartrappa på utsidan. Jag låste upp dörren och under dörren i tröskeln låg dessa varelser, se inlägget är det en familj ödlor eller olika. Eftersom det är tema fredag hos sinneskatten så tänkte jag berätta mera om min familjen ödla. Temat på utmaningen denna veckan är DJUR PÅ FEL STÄLLEN. Salamander lever i vattnet och inte i en källa tröskel.

Hur gick det sen? När jag fotade ödlorna hade jag lagt dem på sopskyffeln för att kunna bära ut dem i naturen. Jag lade dem lång bort från huset. Men det dröjde inte länge från dem var på väg till källartrappan igen. Det var när jag nästa dag skulle laga hålen i tröskeln som jag förstod att dem hade sitt bo i hålen på tröskeln. Jag kände mig som en mördare när jag täppte igen hålen. Efter lagningen har jag inte sett till en ända  ödla igen. Men kan erkänna att jag saknar dem lite trots allt. Dem är verkligen fascinerande djur. Men det är inte lika fascinerat att ha dem inne i källaren.

Är det en familj ödlor eller olika sorters ödlor?

När jag häromdagen gick ner i källartrappan mötes jag av en förvånad syn. Där låg dessa individer samlade. Eftersom vi har en damm i området där vi bor så är vi omgivna av flera fridlysta kräldjuren. Vi har mängder av grodor, paddor och ödlor i flera olika storlekar. När jag tog fotot på ödlorna trodde jag att det var mamman med alla sina barn. Den svarta stora ödlan är jag nästan säker på att det är en Salamander som är en vattenödla.
Följ länken om du är intresserad av Salamander, http://sv.wikipedia.org/wiki/Salamandrar

När jag Googlade för att ta reda på mer om ödlorna blev jag tveksam om dessa ödlor är samma art. För det finns tre olika sorters ödlor i Sverige. Kopparödla (utan ben), Skogsödla och Sandödla.
Jag tycker att det bruna ödlorna ser ut som skogsödlor. Eller vad tror du? Läs mer om de andra ödlorna, http://www.minaxtarantulas.se/svenskaherptiler/reptiler/odlor/

                           Här ser du två närbilder på vattenödlan Salamander i två olika perspektiv.

Ätbara gröna hönsägg

Förra veckan träffade jag granpojken Mattias. Han berättade att deras hönor hade värpt mängder av ägg och han erbjöd oss att ta i emot några ägg om vi ville ha. Ett sådant erbjudande tackar vi inte nej till. Vi fick ungefär 10 stycken små ägg i olika färger. De färger jag tidigare har sett på höns ägg är brun och vit. Oj! jag blev förvånad när Mattias kom med äggen som var gröna och beiga. Så dagen efter var jag tvungen att fråga om dem hade någon speciell ras på hönorna, om det var någon special foder hönorna åt eller om han hade målat äggen.  Då berättade han att höns rasen hete Araucanan. Jag Googlade på rasen och här har ni lite fakta och på den här hemsidan säljer dem även ägg ifall ni önskar färgade ägg i påsk. Man kan bara måla lite mönster på så blir dem extra färggran. Det stod på hemsidan att hönorna även kan värpa blåa ägg:

http://honsraser.se/aracuana.html

Grannens hönor får går fritt när dem är hemma annars är dem i hönsgårdens inhägnade. Dem är alltså helt ekologiska och det gör att äggulan blir mycket gulare.

Fågelgodis som vår hund ville äta

Jag är uppfostrad att spara och ta tillvara och det sitter i till vis del även i mitt vuxna liv. Men en sak har jag ändrat på och det är, att ibland måste man rensa och slänga om man skall ha plats över i sitt hem. Och ibland slänger jag även mat. Men jag tycker det är roligare om det går att ta tillvara och återanvända. Denna gång hade jag ett helt cocosfett paket i kylen efter att min son Christoffer gjorde ischoklad till julafton. Det går att steka i cocosfett och det är nyttigare än vanligt margarin har jag läst. Men jag kom att tänka på när jag jobbade på förskolan innan jag började vidareutbildade mig. På den förskolan gjorde vi många annorlunda saker som man kanske inte gör idag i förskolorna, Bland annat gjorde vi fågelmat som barnen fick ta med sig hem. Så jag bestämde mig för att pröva hemma och blir det bra kanske jag kan göra det med barnen på min nuvarande arbetsplats i förskolan. Det ända jag minns med tillverkningen var att vi använde oss av cocosfett. Så jag Googlade och fick fram en bra sida från Naturspanarna. Här är länken som jag utgick från "Att göra en mesklocka" : http://www.ide-material.se/naturspanarna/mesklocka.htm

På Naturspanarnas länk använde dem sig av en terrakotta kruka. Jag funderade på om inte det skulle bli ganska tungt för grenarna när man skall hänga upp sin mesklocka. Så jag bestämde mig för att pröva med en plastkruka. Men för att göra enligt instruktionerna med upphängnings anordning så skulle det vara ett håll på mitten i krukan. Men de små plastkrukorna jag hade inga håll i mitten utan många små runt om. Så det ända alternativet som jag hade hemma var dessa mindre bra planteringskrukor. Men om jag gör detta fler gånger kommer jag att använda Cream French burkar eller liknande plastförpackningar som också stod som tips på länken. Jag hittade också detta grova snöre i ett av mina skåp.

På krukan fans det fyra stora håll att trä in snöret genom.

Klipp av ungefär 30 centimeter av snöret och trä det genom två av hålen mitt i mot varandra så att två tampar sticker ner en bit nedanför krukans kant. Det är meningen att det två snörtamparna skall hänga ner för att fåglarna skall kunna sitta på dem och äta av maten.

Jag valde att tillverka två mesklockor och jag använde lite mindre än halva paketet med cocosfett.

Cocosfettet lade jag i en kastrull och smälte på låg värme. När fettet har smält ser det ut som vatten.

Vi får ofta bröd över som vi annars bara slänger. Här har jag använt mig av resterna av en torr hönökaka som jag skulle slänga. Jag hade mycket bröd över efter julafton. Så jag valde att bara använda mig av de. Men på länken står det att man även kan lägga i fågelfrö och frukt. Brödbitarna delade jag i små tärningar och lade i en burk.

Jag häld i lite brödbitar i taget och rör om. Observera att fettet stelnar fortare än vanligt margarin. Men inte så fort som Natursidan fick mig att tro.

För enligt Natursidans beskrivning skulle fettet ha stelnat så fort att man skulle skynda sig att hälla i blandningen i krukorna. Men för mig rann det väska av fett ut genom botten på krukorna. Vilket gjorde att jag var tvungen att ha ett fat under krukorna där fettet samlades och som jag sedan fick hälla över eftersom det stelnade. Men när krukorna kom in i kylen gick stelning processen betydligt fortare.

När jag skulle hänga upp mina mesklockor var det meningen enligt länken att krukan skulle vara kvar och klockorna med maten skulle hänga ut lite. Men när jag träden in mina plastband som jag använder när jag hänger upp saker, genom de andra hålen i krukan. Så gick botten på krukan sönder och jag upptäckte att krukan kunde man istället använda som form för mesklocka. Så jag hängde upp mina hemmagjorda talgklockor med bröd i. Men när jag gick ut i trädgården för att hänga upp dem var min hund Pepper med. Han var som tokig och undrade var det var för godis matte hade med sig. Jag fick hänga dem på ställen som inte han kom åt. I morse fick jag se att det inte bara var hundgodis som jag hade hängt upp i trädet utan även fågelgodis….

Mat till vinter fåglarna

Jag är uppvuxen i Onsala och flyttade ifrån trakten i 22 års ålder. Därefter bodde på en annan ort i ungefär 15 år. Men efter dessa 15 åren flyttade jag tillbaka till underbara Onsala och köpte min farmor och farfars hus. Redan som barn fick jag lära mig att fåglarna hade det svårt att hitta mat på vintern. Så mina föräldrar Eva och Kenth gav vinter fåglarna mat i ett fågelhus som fungerar som en fågel automat. På marken strödde dem också frö till de större fåglarna som hade det svårt att sätta sig i fågelhuset. Min mamma Eva var mycket intresserad av olika fågel arter och tyckte det var viktigt att hennes barn kunde de olika arternas namn. Fast jag inte var speciellt intresserad som barn. Så är jag nu som vuxen mycket intresserad och har en rik kunskap om fågel arterna. Jag är förvånad själv att kunskapen finns där trots ointresset som barn. På bilden som är hämtad från Google ser ni en Blåmes. Blåmesen lever året runt i södra Sverige.

Vi bor på landet och har skogen runt omkring huset, vilket medför att vi har mängder av fåglar. Jag har ett träd på baksidan av huset där jag har två fågel automater att lägga frö i och som små fåglarna kan sitta på och äta. På fotot ser du den ena fågel automaten. där finns det sittpinnar för dem mindre fåglarna att sitta på och äta. Blåmesen räknas till en av de mindre fåglarna som får plats att äta i automaten.

Här ser ni den andra fågel automaten som dessutom föreställer en flugsvamp. Den hänger ganska långt ner på trädet. Mitt fågel träd har en gång i tiden klipps ner så det är inte så många grova grenar att hänga på. Men fördelen med att ha automaterna så lång ner är att fåglarna är väl skyddade för rovfåglarna.

Koltrasten som ni ser på bilden som jag också har kopierat från google tillhör en av de större fåglarna. Det är en art som också finns i södra Sverige året runt. Koltrasten brukar äta under atomaterna eller fågelhusen. Om man matar fåglarna på vintern håller dem sig runt omkring även under dem andra årstiderna. Då har man mycket fågelkvitter och det är så mysigt när fåglarna sitter i träden och sjunger. På sommarkvällarna kan man höra koltrasten sjunga och då får man en sån sommar känsla.

Fröna som jag matar fåglarna med består mest av solrosfrö. Det finns blandfröer att köpa i butikerna som innehåller solrosfrö, hampfrö och vetefrö. Men då har fåglarna plockat ut solrosfröna och lämnat resten. Så jag väljer numera att bara köpa solrosfrö och själv blanda i några hampfrön och även jordnötter. Om man har jordnötter att bjuda på till fåglarna är det vanligt att man även kan få besök av ekorrarna.  

 Domherrarna som är en julsymbol i Sverige bor också året runt i södra Sverige. Men dem bor långt in i skogen och är inte synlig vid husknuten från det blir minusgrader ute. Då kommer dem ofta till fågel matplatser som människorna har skapat. Dem har ett speciellt läte som skiljer sig från dem övriga fågel sorterna. Domherrarna är lätta att känna igen på den färgrika kropparna. Hannen är den som är röd medan honan är mer grå.

I mitt fågelträd hänger jag även upp taljbollar som är gjort på fett och fågelfrö. Bollarna är instoppade i ett grönt plast nät. Jag brukar också hänga upp nät med jordnötter i som också finns att köpa i butikerna. Fåglarna brukar sitta på bollarna eller jordnötts korven och äta.

Spiral automater avsedda för taljbollar finns det att köpa i butikerna. Dem kan jag rekommendera för då kan inte skatan ta bollarna och flyga iväg med, vilket inte är ovanligt att den gör. Jag brukar inte få besök av skatan på min fågelplats.

Skatan är också en av Sveriges vanligaste fågel som bor här året runt.