tisdag 21 november 2017

En helg med sorg


Vi har haft en helg med sorg. För i torsdags eftermiddag avlivade vi vår hund Pepper som blev 10,5 år. På bloggen har jag en hel serie om Pepper från den dagen han flyttade hem till oss. Se flicken "Vår hund Pepper". Pepper som var familjens älskling.

Det gör så ont att mista en kär familjemedlem. Anledningen att vi var tvungen att låta honom somna in var att han knappt kunde gå. Pepper har haft ont i ryggen och han har haft skakningar i bakbenen sedan något år tillbaka. Den åkomman har han ätit Parkingsson medicin för. Men efter vi hade firat sonens 18 år kalas hemma i trädgården fick Pepper ont i höger framben. Detta lättade och såg ut att försvinna efter några dagar. Men två veckor senare när han sprang längst staketet efter en hund som han var förtjust i återkom problemet igen. Först bara direkt efter ansträngningen och sedan varje gång han skulle resa sig efter viloläge. När vi kom hem efter jobbet 2 dagar senare kunde han knappt gå. Jag bestämde mig då för att vara hemma dagen efter för att se hur det utvecklade sig. Vi var redan då bereda vad detta kunde leda till. Hela dagen såg jag att Pepper led och hade smärtor av sin skada. Mer medicin ville vi inte sätta in. Han var en gammal hund och hade sina krämpor sedan tidigare.

Vid 6 års ålder drabbades han av SLO klolossning som sedan har lagt sig med hjälp av Alovera gel och licensprepparatet Trental. Vid 9 år ålder började ryggen och höften krångla. Det kändes som ett bra beslut vi tog. Även om det är smärtsamt i hjärtat för oss, så vet vi att Pepper har det bra nu, att han slipper att ha ont mera.

Varför jag säger detta är att jag tror på ett liv efter döden. Och jag kan känna att han är kvar hos oss fast jag inte kan se honom eller höra hans svans piska i soffan när jag går förbi. Men ändå känner jag mig iakttagen som att han fortfarande ligger där i soffan och följer mig med blicken som han alltid gjorde.

Jag har fortsatt att gå promenader. Det är en rutin som är inmatad som jag trivs med trots att jag inte har ett koppel att hålla i så är detta mitt sätt att motionera. Jag har dessutom lagt på längre sträckor. Trots att jag inte har något koppel att hålla i så känner jag att han är med mig på promenaden. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta och han kommer vara med mig visa stunder framöver och sedan när mitt sorgarbete är över kommer han säkerligen komma mellan varven och titta till mig. Detta har jag upplevt tidigare när mina farmor och farfar gick bort.

måndag 13 november 2017

Grattis Pepper!


Grattis Pepper! Igår fyllde vår hund Pepper 8 år. Det var 2 år sedan han drabbades av den hemska sjukdomen SLO. Sjukdomen där hundarna tappar sina klor. Klorna blir sköra och ramlar av en efter en. Idag mår Pepper bra tack vare medicinerna så har sjukdomen lagt sig latent. Det har varit små episoder under dessa år som det blöt lite från klorna. Strax när detta har inträffat har vi smörjt på med Alovera salva. Alovera är ett naturläkemedel som jag varmt kan rekommendera att använda både på din hund och på dig själv. Peppar är en Rhodesian Ridgeback, även kallad afrikansk lejonhund. Under samma etikett som denna inlägg "vår hund Pepper" kan du läsa mer om Peppers uppväxt och om hans sjukdom.

lördag 11 november 2017

Klippning av dem nya klona


Här kommer en uppdatering kring Peppers klor efter ha drabbats av hundsjukdomen SLO. Det har gått över ett år sedan Pepper tappade sina första klor, se inlägget drömmen som tyvärr var sann. På bilden kan du se att klona har fått tillbaka sitt svarta ursprung. Dem ser helt normala ut och dem har börjat växa ordentligt. Den klon som lossade först var sporren på höger tass. Den hade blivit superlång och behövde klippas. Min man har alltid fått lov att klippa Peppers klor. Pepper var räddare en han var innan han var frisk. Vid själva klippet skrek Pepper. Vi trodde det var för att han var så rädd och spänd. Men det visade sig att klon var alldeles spröd inuti  Så om det behövs klippas några mer klor blir vi nog tvungna att söva ner honom hos veterinären.

tisdag 7 november 2017

Så här mår Peppers klor nu



Dagens inlägg som är en uppföljning hur vår hund Pepper mår sedan jag startade med Alovera medicinen för att behandla hans kroniska sjukdom SLO. Se tidigare inlägg med hans sjukdom: Drömmen som tyvärr var sann.De nya klorna växte ut men efterSå gick det med användningen av Alovera
Pepper kanske inte ser så glad ut där hans sitter i soffan. Han är trött efter morgon promenaden.


Efter 2 månads användning av Alovera ser Peppers klor ut så här. Han har vart på toppen humör. Men jag märker att det är viktigt att inte glömma att smörja en gång om dagen och att han får i sig hela medicin dosen som han har varje dag. Trental som är en av standard medicinerna för hundar med SLO tas i tre omgångar per dag. Det gör att det är lätt att glömma eller hinna med att ge en dos och det är den mitten dosen. Genom min kontakt med Linda som har hunden Cesar djungelkattenskeaton har jag fått tips att kontakta Kerstin Bergvall via min veterinär. Kerstin som är en mycket duktig omtänksam veterinär från Uppsala som har goda kunskaper om sjukdomen SLO.  När jag härom veckan pratade med min veterinär hade hon haft kontakt med Kerstin. Då hade hon tycket att Pepper gick på för hög dos av Cortison. Så nu har vi börjat testa att minska mängden Cortison. Vi har tagit 3 veckor i taget för att se så inte Pepper mår sämre eller att klona reagerar negativt. Tre veckor har det gått sen vi minskade 1/4 del. Om en vecka skall vi minska ytligare 1/4 del. Vilket kommer att bli att Pepper bara skall ha en tablett Cortison varannan dag. Det är inte bra att ha för hög dos i längden med den medicin som kan ge andra biverkningar på bland annat skelettet. Det vi också har märkt med Cortisonet är att Pepper blir mer matglad, dricker mera och kissar i mängder. Om några veckor kommer Pepper ta blodprover och vi skall fylla i en blankett för att delta i ett forskningsprojekt om SLO. Det tycker jag känns viktigt att kunna hjälpa till för att få bukt med sjukdomen.


lördag 4 november 2017

Så gick det med användningen av Alovera


Här är en lycklig Pepper efter sin dagliga morgon promenad som blir en längre sträcka på helgerna när matte inte är stressad till jobbet. Ni som har läst om Pepper sjukdom SLO känner till hans problem med klor som lossar och blöder. Ni som inte har läst följ länkarna: Drömmen som tyvärr var sann och  De nya klorna växte ut men efter 1 månad. Tills den nya klon har växt ut måste klon skyddas mot smuts, väta och för att Pepper inte skall slicka på klon. När han är ute har han en grövre strumpa som jag har köpt hos veterinären och inomhus har han en luftig strumpa som jag har sytt, läs inlägget: Luftig hundstrumpa. När det är mycket regn ute blir den köpta strumpan enormt blött både utanpå och inuti. Jag testade att köpa ett par galon vantar till barn. Dem fungerade bra. Jag satte tummen uppåt med spännbandet över, så låg tummen på plats.


Senast klon som lossade var när Pepper stötte emot en hård kant. Då gick halva klokapseln av och det blödde mycket. Pulpan var röd och Pepper blev nedstämd och hade mycket ont. Det var i samma stund som jag kom i kontakt med Linda som också har en Rhodesian Ridgeback med SLO.


Linda använde ALOVERA GELLY på sin hund och det hade gjort att hans klor läktes fortare. Jag beslöt mig för att pröva. Jag kan avslöja att redan efter en veckas användning av produkten såg jag en positiv förändring av att pulpan blivit ljusrosa. Alovera gelly har många användningsområde. Jag prövade att använda den mot min klåda som jag har i hörselgången. Klådan gick bort efter andra på strykningen.


Så ser klon ut nu efter 2 veckors behandling med Alovera morgon och kväll. Pepper ställer upp sig när jag tar fram salvan som jag även smörjer på de övriga klona. Han tycker troligen att det är skönt. Efter att jag har strykt på gellyn får han lufta tassen under uppsikt. Det är inte skadligt om han slickar i sig gellyn. Förutom Alovera fortsätter han med medecineringen som veterinären har rekommenderat. Alovera fungerar bara som ett komplement till den övriga medicinen för att hålla sjukdomen i schakt.



måndag 30 oktober 2017

De nya klorna växte ut, men efter 1 månad startade allt igen...


 I slutet på andra veckan på min semester började Pepper må ganska bra och humöret var på topp. Inga klor ramlade av eller blödde. En hel månad var allt toppen. Tills en dag förra veckan då min mellan dotter ringde mig till jobbet och sa att Pepper hade börjat slicka på en klo. Vi satte på en strumpa på den tassen. Samma dag var Pepper helt mat fixerat och då råkade han slå i tassen i ett bordsben och så det började spruta blod. Vi stoppade blodet med ett bandage omlägg och dagen efter var vi tvungna att återigen uppsöka veterinären för 18:de gången i år.


Efter att Pepper har tappat alla klorna och dem har växt ut igen, var det dags för en av dem nya klorna som inte är i samma skick att ramla av. Både Pepper och vi blev deppiga skulle vi gå igenom denna smärtsamma plåga igen. Vår fundering var hur mycket plåga och smärta är det värt att ge Pepper. Vad finns det för hopp?
Innan denna klon lossade hade veterinären sagt att nu hade dem gjort allt dem kunde för hans sjukdom. Det fanns inget nytt att tillsätta. Dem orden gjorde att jag fick ont i magen. Jag vet inte om jag skulle klara av att avliva mitt barn för så nära är Pepper för oss. Skall jag vara tvungen att döda mitt barn för att det inte finns någon mer att göra åt hans lidande!!! Tyvärr har veterinärerna inte tillräckligt med kunskaper om sjukdomen SLO.

Men så fick jag kontakt med Linda en tjej som också har en Rhodesian Ridgeback som har drabbats av SLO. Lindas hund Caesar fick sjukdomen 2010 han har gott igenom de stadier som min hund har gjort.  Det var så enormt skönt att prata med någon som har gått igenom samma sak och jag fick mycket tips. Hennes hund hade hon behandlat med Alovera och han hade inte tappat någon klo på ett 1/2 år och mådde mycket bra nu. Jag har nu beställt Alovera Gelly på Lindas Webbshop. Linda har en blogg där hon delar med sig av Caesars SLO sjukdom, läs inlägget:http://djungelkattenskeaton.wordpress.com/slo/

Nu väntar jag på min Alovera produkt så jag kan börja behandla Pepper. Linda fick mig att vakna upp angående depressionerna som både vi och Pepper får. Även om vi känner oss ledsna och deprimerade får vi inte visa det för Pepper. Istället måste vi peppa honom för att han skall få livsglädje. Livsglädje behövs för läkeprocessen och för att Pepper skall må bättre.

lördag 28 oktober 2017

Drömmen som tyvärr var sann


När vi för 4 månader sedan fick det tråkiga beskedet att vår hund Pepper hade fått den ny upptäckta sjukdomen  SLO trodde jag att detta måste vara något jag hade drömt. Det kunde väl inte vara sant!!
Men det var ingen dröm, det var sant!


Vår älskade Pepper! Varför??
Pepper som blev 6 år i april. Det var ungefär då som hans sjukdom bröt ut. Det började med att ena sporren en dag åkte loss vid hundbus och blodet sprutade. Han fick bandage och antibiotika för att det inte skulle bli infekterat. Samtidigt fick jag information om denna hemska sjukdom, som på en kort tid hade drabbat flera Rhodesian Ridgeback hundar. Sjukdomen som innebär att alla klo kapslarna lossar. Det är en sjukdom som finns i generna hos flera stora hundraser som bryter ut i meddelåldern.

                                
(Läs länkarna om "vår hund Pepper" : istallet-for-windy-kom-pepperpepper-bekantar-sig-med-sitt-nya-hem.pepper-ville-vara-narapade-lilla-sota-busiga-monstret, pepper-vaxer-och-har-sina-vanor och var-ar-den-lilla-valpen

Sjukdomen är relativt nyupptäckt och forskning pågår fortfarande. Den är en kronisk sjukdom och det går inte att säga händelseförloppets gång eftersom det ser olika ut från hund till hund. Nu går Pepper på mängder av medeciner och han har ont till och från. Även psykist drabbar det hunden varje gång en klo ramlar av. Även om han knappt märker att klon lossar. För nu kommer det inte längre blod när dem ramlar av. Men han blir nedstämd och vill inte gå på prommenader.


Det växer ut nya klor. Men dem är mycket skörare och är gråskrynkliga. Så småning om blir dem svarta, men det tar mycket lång tid. Nu har Pepper tappat alla klona. Jag blir också både deppig, sover oroligt och drömmer om hur sjukdomen kommer att utveckla sig. Det är inga roliga drömmar, snarare mardrömmar.