Mönstermålning min nya avslappnings metod

Det var fyra år sedan jag blev sjuk i utmattningssyndrom. Det har tagit lång tid att få tillbaka sin energi. Samtidigt som kraften och energin har sakta kommit tillbaka har det blivit andra följd sjukdomar. Det började med kraftig yrsel som jag sökte för. Jag fick då diagnosen  kristallsjukan.
Det är också en sjukdom som har ökat och hör oftast ihop med stress. Kristallsjukan sitter på balansnerven i örat. Det är inget farligt men mycket obehagligt. Först när jag fick diagnosen så rekommenderar läkarna att jag skulle sätta mig i sängen och kastar mig bakåt på den sidan där dem upptäcker att kristallerna var lösa. Detta skulle göras för att kristallerna skulle hamna på plats. En mycket obehaglig metod. Jag fick också en annan rekommendation eftersom min yrsel blir värst när jag går i trappor. Då skulle jag gå upp och ner i trappan och hålla mig i räcket och vrida på huvudet fram och tillbaka med snabba rörelse. Den metoden passade mig mycket bättre. Yrseln var borta ett tag. Men så kom den tillbaka och försvann av sig själv. Jag luskade själv vad som gjorde att den kom tillbaka och upptäckte att det var när jag hade sovit dåligt eller sovit för lite timmar. Efter denna upptäckt var jag mycket noga med min sömn så jag skulle få dem timmar jag behövde. Jag kände ganska snart att jag blev bättre. När jag har pratat med andra personer som också har Kristallsjukan har dem flesta symtomen när dem ligger ner. Då kanske jag ändå har en lindrigare art eftersom jag bara har det vid för lite sömn. Några månader senare efter kristallsjukan hade börjat lägga sig fick jag från ingenstans Bältros. Det började i ögat, men jag hade tur att penicillinet hjälpte och efter 3 veckor var jag återställd.

Efter att ha haft utmattningssyndrom blir man aldrig 100% som man var tidigare innan man blev sjuk. I bland kan jag ändå säga att livet blev bättre eftersom jag numera lyssnar på min kropp vad den orkar och vad jag behöver för att må bra. Det jag också har kommit på är att jag behöver 20 minuters vila på eftermiddagen och varva ner 15 minuter när jag kommer hem från jobbet och 15-20 min avslappning innan jag går o lägger mig. Jag tror att många egentligen skulle må väldigt bra att ha en form av avslappning innan sängdags. För när du går och lägger dig börjar tankarna om dagens händelser snurra runt i huvudet och sedan sover du oroligt. Det finns många sätt att slappna av som till exempel meditera, läsa en bok eller måla mönstermålning med tuschpennor och samtidigt lyssna på lugn musik som man gillar.

Jag föredrar meditation på eftermiddagarna då jag oftast är väldigt trött. Ibland är det skönt att avsluta dagen med en bra bok men risken är att den är så spännande att jag inte kan sluta läsa....
Men det här med mönstermålning med tuschpennor är något jag har prövat på senare tid, Det är så skönt och avkopplande. Ett kravlöst målande där jag sjunker in i aktiviteten. Dessutom hade jag inte målat med tuschpennor sedan jag var barn. Bara det fick mig att känna att jag gled tillbaka i barndomen. Mina tankar av dagens händelse virvlade runt som små moln. Några stannade upp och bearbetades en stund för att sedan glida vidare. När jag sedan började bli trött avslutade jag mina avslappnings övning och gick och lade mig. Jag somnade ganska fort och sov en djup sömn som gjorde att jag kände mig utvilad nästa morgon. En ordentlig nattsömn ger så mycket mer energi till dagen efter.

Det är inte så ofta jag hinner att teckna och måla som jag gjorde innan jag startade företaget. Jag fick en sån lust dagen efter min mönstermålning från en bok som jag fick av en vän att illustrera egna mönster bilder. Det blev ett mindre häfte med en framsida. I PysselQvinnans webbutik går det nu att köpa häftet tillsammans med ett mindre paket med tuschpennor. Min plan är att göra fler häfte som kommer att komma ut varan månad.

Jakten på energin

Förra sommaren kände jag mig hel och återställd efter min utmattningssyndrom som jag drabbades av i maj 2014. Men trots det hade min energi inte kommit tillbaka till 100 %. Min trädgård som hade blivit vansköt den sommaren jag rasade fick inte mycket skötsel denna sommaren heller. Allt gick på halvfart. Men i år är jag nästan upp i 100 %, men fortfarande är det bara nästan, kanske så där 75 % energi i kroppen. 

I år hade jag en längtan till trädgårdsarbete och jag var inspirerad att börja odla igen. Men det kom annat i vägen som snodde den energin som då fanns över till odlings aktiviteten. Men mycket stolt kan jag berätta att varje helg är jag ute o gräver på mitt vårprojekt som skall bli ett mindre potatisland. Där jag gräver har det varit ett potatis och grönsaksland tidigare som har växt igen. Det gör att det är lättare att gräva. 

Om du planerar att gräva i jorden kan jag rekommendera att passa på när det har regnat. Då går det mycket lättare. Det kommer ta några helger innan mitt potatisland är färdigt eftersom jag bara gräver till kroppen säger till att den inte orkar mer. Det som jag har lärt mig efter min sjukdom är att stanna upp och lyssna på kroppen. Om vi lyssnar mer på våran kropp i stället för bara köra på så skulle många av oss slippa hamna där jag har varit.

Känslan att drabbas av Utmattningssyndrom

I ett tidigare inlägg kunde du läsa om hur jag ramlade ner i det djupa hålet, Det djupa hålet och den långa trappan. I dagens inlägget vill jag förmedla känslan av att hamna där. Jag vill börja med att tillägga att det ser ut olika för varje person. Jag tror det beror på hur/vad som orsakade att du blev utbränd eller "Gick in i väggen".

Detta var andra gången jag drabbades. Första gången för 10 år sedan, blev jag återställd ganska fort. Men jag minns känslan som i går. Jag stod och lagade mat och tankarna landade i "det där" som var så kränkande på min dåvarande arbetsplats. Tårarna började strömma ner från ansiktet och jag var otröstlig. Så höll det på i 14 dagar. Jag fick snabbt hjälp hos en kurator med samtal 1 gång i veckan. Därefter byte jag arbetsplats åren gick vidare. Men så hamnade jag på en arbetsplats som jag aldrig skulle ha satt min fot på. 

Jag hamnade i en liknande kränknings situation men ändå så olik. Det här var så mycket större och tillsammans med detta levde jag under stressande förhållande med långa arbetsdagar, lång resväg. Små varningssignaler fick jag innan jag stupade som jag dock inte ville lyssna på för jag var ju livrädd att hamna där igen! Redan första sjukskrivnings dagen besökte jag läkaren för att få hjälp på direkten. Jag hade tur och fick en läkare som förstod mig. 

Precis som förra gången jag drabbades, grät jag i 14 dagar. Men skillnaden var att jag hade flera vänner som tröstade mig och som hjälpte. mig att tänka vidare. Vänner och en man som kämpade för att jag skulle hitta nya väggar och se ljust på framtiden.

Det som var mycket värre denna gången var att jag inte klarade att laga mat. Kan säga att jag älskade att laga mat innan och lagade då mycket god mat. När jag blev sjuk kunde jag inte ens koka potatis för jag glömde sätta på klockan och köttet blev hårt, smaklöst och bränt. Jag tappade matlusten helt! Jag åt när magen började skrika. Då stoppade jag i mig något, men kände inte vad det smakade. Magen slutade i alla fall att kura och förra oväsen. 

Jag som älskade att planera och storhandla kunde inte ens planera för en dag. Det var som hjärnan gick på halvfart. Detta tog mig nog hårdast att jag inte kunde fungera som vanligt. Saker som var självklara hade blivit ett hinder. Minnet var en av dem delarna som också blev hårt drabbat. Jag hade stora minnesluckor. Jag tränade själv upp minnet genom att spela barn memory på mobilen. Detta var mycket effektivt. Jag minns den första lyckliga dagen då jag började minnas igen. Jag måste berätta detta om denna trasiga lucka som blev hel.

"Samma vecka som jag rasade kom en lapp från vägverket om förnyelse av mitt körkort. Jag lade lappen på ett ställe jag inte brukar lägga viktiga lappar. Vilket gjorde att jag inte kunde se lappen. Och när minnet försvann fanns inte minnet kvar att det hade kommit någon lapp om förnyelse. En veckor innan sista datumet för inlämningen var jag på apoteket. Hämtade medicin o när jag då skall visa upp mitt leg körkortet är det precis som någon knackar på mitt huvud. Jag hajar till det är något med körkortet? Något som jag måste komma i håg? Vad? Jag håller det framför mig och ser datumet. Oj! Hur skall jag hinna ta foto och få det godkänt innan slutdatumet. Mitt i juli månad. Dem kanske har semester stängt!!  Jag rusar hem och letar upp lappen och han att få ut körkortet innan slutdatumet. Men det var på håret".

En annan bit som har varit svår att komma över det har varit energi och orken. Detta var värst när hjärnan började läkas då hade inte kroppen läks. För att få upp energin hade jag ett schema som jag följde varje dag med blandade fysiska aktiviteter, sittande aktiviteter och vila med meditation. Meditation var något jag lärde mig i samband med min sjukdom. Det är något som hänger kvar än i dag.

Det som fortfarande fungerade i min hjärna var min hobby att skapa och handarbeta. Jag säger bara vilken tur! För det har varit en del av min rehab, lika så att blogga. Jag var mycket aktiv i mitt bloggande under denna tiden. Många som jag har pratat med som har drabbats av samma sjukdom har haft svårt med folksamlingar. Men de problemet har inte jag haft. Jag har mått bra av att vistas på platser i stora grupper. Men det har tagit mycket energi och kraft. 

Det djupa hålet och den långa trappan upp

Förra sommaren rasade mitt liv, jag ramlade ner i det svarta djupa hålet. Det är många som har stupat över kanten och vi blir fler och fler. Det finns många olika anledningar att det blir för mycket och vi rasar. Och det är inte pågrund av en orsak utan det är lager på lager som fylls på utan rensning. Anledningen till att jag rasade var att jag under en längre tid befann mig på ett arbete jag trivdes med men arbetsmiljön var psykiskt påfrestande. Jag drabbades av inre stress där jag upplevde att jag inte var accepterad för den jag var bland mina kollegor och jag kände mig inte trygg där. Jag tvingades ta en "roll" för att kunna stå ut på arbetsplatsen. Men att spela en roll som man inte trivs med håller inte i längden. Jag började glömma saker, jag blev blockerad kunde inte tänka klart, jag kände mig kontrollerad som någon drog åt snaran om min hals.

Eftersom jag drabbades av en liknande händelse för 10 år sedan blev jag rädd att jag var nära att stupa. Det gjorde att jag kämpade vidare för jag var livrädd att hamna där igen. Men en dag gick det inte längre, jag åkte över kanten.  Förra gången drabbades jag inte så allvarligt utan fick tag i första avsatsen. Denna gången ramlade längst ner. Men jag fick hjälp snabbt och samtidigt hittade jag alternativ hjälp i form av healing, andlighet och tron på änglarna, samtidigt som jag kämpade för att ta mig upp. På bilden har jag konstruerat det svarta djupa hålet med avsatser som sticker ut. Jag har en väninna som inte lyckades få tag i avsatserna utan ramlade rakt ner. Hon har fortfarande inte kommit tillbaka efter 3 år.

Stöttningar av nya och gamla vänner

Under denna först svåra period fick jag mycket hjälp av alla i min närhet och jag träffade flera nya vänner. Jag hade också kontakt med andra som hade gått igenom utmattningssyndrom. Det gjorde att jag visste vilka valmöjligheter framtiden kunde ge. Det gjorde mig trygg och gav mig styrka att fortsätta att kämpa mig upp.

Jag var på en mycket bra föreläsning något år innan jag ramlade ner första gången som handlade om utmattningssyndromets förlopp. Fast jag vet inte om namnet utmaning fanns då? Men där beskrev dem så bra med en uppritad bild på hålet och den långa trappan upp. Detta satte sig djupt rotad i min hjärna. Jag tycker det är en sådan bra förklaring på hur det går till. Denna trappan är för kort, trappan är mycket längre till toppen. Jag har nu efter 1 år lyckats nästan ta mig halvvägs upp för trappan. Men med små steg varje dag så skall jag kämpa mig upp till toppen!