Hej! För nästan exakt 1 år sedan startade jag ettiketen "bantar tips" i samband med att jag satte igång min process att minska i omkrets. Jag tog god tid på mig och lyckades på 1/2 år gå ner från storlek 48 till storlek 44/46. Vågen använde jag inte så mycket. Medtoden var min egen, men det främsta var Chiapsy(chiafrön och psysaliumjöl) som jag lade i maten och i hemmagjord frukt smoothie. För att kunna hålla på med viktnedgång och lyckas behöver kroppen må bra för övrigt. I slutet på april lade jag min bantning på hyllan. För jag fick andra bekymmer som tog all kraft från mig och då tappade jag även aptiten. Jag åt då vad som fanns hemma. Ätande var bara för att stoppa hungerkänslan som plötsligt dök upp. Hela våren lyckades jag hålla samma vikt pågrund att min son, som nu hade startat igång sitt tänkande. Jag var så glad att få serverad mat eftersom jag även under denna period hade tappat känslan att laga mat. Då åt vi brocolisoppa i en hel vecka. Sedan kom sommarlovet och semester för min man. Som alla semestrar vill man njuta och unna sig saker. Utan att jag hade märkt något hade alla mina kilo och centimetrar rusat tillbaka till utgångsläget från förra hösten.
Nu mår jag mycket bättre. Min aptit har återvänt och jag tycker det är rogivande att stå vid spisen. Men främst för att jag fick en kick från denna här boken som jag håller på att läsa. Hillivi berättar att protein gör att magen blir mätt snabbt och mätnaden består flera timmar. En mätt magen är inte små sugen. Vilket betyder att inget godis o annat onyttigt inte ramlar in i munen i onödan. Rörelse av olika aktiveteter också en viktig del. Att bokens titel heter Våga tolkar är hennes motivation att våga testa nya saker. Ny träningsformer eller ändra invanda mönster.
I onsdags när min man började arbeta efter semester ledigheten startade jag igång med arbetet att renovera den orkeslösa kroppen. Under sommaren läktes min själ helt och massa energi kom tillbaka. Men kroppen hängde inte med i denna läkningen. Jag kallar min kroppsläkning för "renoveringen". Min matplan är att fortsätta med chiafröna blandat med psyaliumjöl, linfrö,sesamfrö och solrosfrö. Det jag har ändrat är att jag äter lunch istället för att dricka smoothie. Detta är en lunchtallrik som var enormt god. Mycket protein med rökt lax och ägg. Jag läste också att det var bra att äta magnesium både för lederna och för att det finns för lite magnesium i vår kost idag. Jag försöker hålla mig borta från tabletter och istället hitta produkter som är rikt på magnesium. Vill du inte kompletera med magnesiumtabletter så skall du äta mycket pumpakärnor. Jag har varje vardag morgon pumpakärnor på min fil. Det är också gott at strö dem över maten. Det som finns mer på min laxtallrik är: äpple, fetaost, sallad,gurka, morötter, persilja och citron.
En av dagarna skulle jag åka i väg och jag skulle vara borta runt lunch tiden. Då gjorde jag ordning en matlåda med middagssalladen från gårdagen med kål och apelsiner. Där i fyllde jag också på med nektarin, morötter och zuccini och massor av kalkon. Genom att ha med mig matlåda gjorde att jag inte blev små hungrig på hemvägen. Det gjorde att jag kunde motstå att köpa alla goda frestelser som ögonen blir bjudna på. Att ha bestämta mattider tycker jag är en viktig del för att kroppen skall må bra och för att slippa små suget.
I boken skrev Hillivi om ett expriment hon gjorde med sin familj att dem skulle sluta äta socker under en kortare period på 3 månader och se hur resultetet blev. Jag bestämde mig för att detta skall vara en av mina förändringar på en prövo tid på 1 månad. Jag skall ta bort de stora sockerkällorna som godis, efträtter, bakverk. Den största utmaningen är inte att låta bli att köpa hem sockret utan de är dem där små påsarna som de övriga familjemedlemarna gömmer i skåpen där porslinet ligger. Den första dagen stoppade jag omedvetet en sockernapp i munen den råkade ramla ur påsen när jag skulle ta en tallrik. Efter att nappen hade glidit runt lite i munen blev jag medveten av min handling. "äh detta är ju bara första dagen, jag startar i morgon". Samtidigt som den tanken kom spottade jag ut nappen i skräppåsen. Den händelsen och stolheten levde jag på hela veckan och motivationen växte mera. Mera kring mitt nya tänk om mat och dyligt kommer du att få läsa mer om i bloggen framöver. Vi ses/ Susanne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar