måndag 19 mars 2012

Virkade påskhönor


Detta är ett gästpyssel eller minnes pyssel. För detta är också något som min bortgångna farmor Anna har skapat. Hon har gjort tre hönor av samma färg. Vilket betyder att jag har sammanlagt sex hönor. Jag brukar placera ut dem mellan fönsterträden i olika fönster. Men min farmor hade dem alltid tillsammans i en klunga på ett bord. Jag har ingen virkbeskrivning. Men jag tänkte att om jag ger lite ledtrådar och foton hur hönan är uppbyggd så kanske du som är en erfaren virkare kan kopiera av en.


Hönan består av en kropp med en stjärt som är formad som en vidd kjol. Garnet är bomull och jag tippar på att det är virknål nr 2. Det ser ut som att kjolen eller stjärten är på virkad på kroppen.


Kjolen eller stjärten:
Första kjolvarvet sitter ihop med dubbelstolpar på kroppen
Fasta maskor med avvikande färg
Dubbelstolpar med samma färg som den du startade med. Så fortsätter varven och sammanlagt är det  stolpvarv. Kjolen avslutas med 2 varv med fasta maskor. Så antalet varv med fasta maskor blir 5.


 Nu till en lite mer svår beskrivning.

Kroppen:
Det ser ut som halvstolpar fyra varv halvstolpar
Där efter minskar man antal maskor så att kroppen smalnar av och sammanlagt är det 12 varv.

Kammen:
stolpar med  picoter, 4 picoter

haklappen:
4 stolpar

Näbbet:
2 stolpar

Ögat:
En fransk knut

                               Sy ihop kjolen längst ner. men lämna en öppning på 5 centimeter.



Forma en bit silkespapper till ett ägg och stoppa in den i hållet. Ägget gör att hönan kan står upp





3 kommentarer:

  1. Hej igen!
    De är tänkta som äggvärmare på påskbordet.
    Jag har hur många som hellst, både farmor och mormor virkade dem.
    Hejsvejs!

    /Pernilla

    SvaraRadera
  2. Pernilla: Det visste jag inte att dem var tänkta som äggvärmare. Lite onödigt tycker jag före dem är så fina så dem vill jag ha framme och njuta av under den korta Påskhelgen.

    Tack Emma! Jag är en lycklig ägare av dessa hönor som min underbara farmor Anna har gjort. Ett kärt minne är det också.
    Susanne

    SvaraRadera