Jag har försökt att driva upp Penséer i flera år. Förra året lyckades jag tillslut. Men eftersom växten behöver lång tid på sig att utvecklas så blommade Penséerna inte förrän i juli månad. När dem blev stora att plantera ut fick dem bo i blomrabatten. I år gjorde jag ett nytt försök att driva upp Penséer. Men alla dog !! Suck. I år har jag tappat känslan för att odla. Jag har så mycket annat att ta tag i stället. Mina tomat och paprikor har fått stå alldeles förlänge i minidrivhuset med den näringsfattig a jorden. Det kanske inte är någon idé att plantera om dem. Jag blev mycket glad och överaskad när jag upptäckte fyndet av självsådda Penséer i rabatterna. Då frågade jag mig själv vad det är för idé att ödsla energi och tid på att driva upp dessa svår sådda växter när naturen fixar blommorna till mig. Här har jag grävt upp två olika stånd med olika färgfamiljer. Och planterat tillsammans i en djup kruka. Sen har jag skapat en välkomst skylt av botten på en Pringles burk och böjt den. Jag har gjort två hål med en spik och i hålen har jag dragit igenom grön ståltråd. När färgen hade torkat på metallbiten var det dags att hänga fast den på ståltrådsbågen som är ett återbruk från ett köpt blomsterangangemang. Samtidigt lindade jag om kvistar från Buxborn.
Den lilla enen från förra årets julgrupp har fått stå kvar i krukan. Den verkar trivas där och ännu har jag inte hittat ett annat hem till den. Så den får stå där och växa och flodas. Så här fint blev det vid min ytterdörr nu.
Här var två andra sorters penséer som jag hittade i en annan rabatt. I krukan är det också ett återbruk av en inne växt som var ful. Jag chansade på att plantera i den i krukan annars hade jag tänkt att kassera den. Växten är en våreld som jag inte har lyckats få att blomma på nytt efter sin säsong. Den har bara fått stå kvar i fönstret med sina gröna blad en tid. Den vita blomman är den ända växten som jag har köpt ny för i år, det är en Marguerite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar