Mattan med insydda minnen (ett pågående projekt)

I går hittade jag ett gammalt pågående projekt som jag inte har haft framme på LÄNGE.

Jag minns att när jag startade med mattan för ungefär åtta år sedan. Då levde min farmor Anna som stod mig väldigt nära. Jag minns att hennes kommentar till mig om mitt  nya projekt då var, ”var skall du ha den mattan.? Det kommer ta flera år innan den blir färdig.” Var jag skulle ha matten hade jag ingen plan på och det har jag fortfarande inte. Och farmor hade alldeles rätt fast jag inte ville tro henne då. Jag som var så inspirerad och sydde första fjärde delen på ett halvår. Sen ville jag göra annat och mattan åkte fram emellan åt. Jag hade ingen plan hur stor den skulle bli. Men nu har jag bestämt mig för att stoppa när jag har täckt högersidan med de blåa tulpanerna. Så de är lite mindre en fjärde delen som jag startade med det första året. De har redan lyckats komma en fläck som jag hoppas kunna tvätta bort. Jag misstänker att det måste vara lakanet som har haft en fläck. För de vita tyget är babys lakan från mina barn. Mattan är sytt på gamla minnen.

Mönstret och idéerna har jag hämtat från den äldre tidningen Handarbete som inte finns längre i samma version. Jag har använt mig av nummer 5 1980 års upplaga. Men du kan säker få tag i den på en Second hand affär eller på Blocket.

Så här ser mönster ut som även går att använda till virkning och stickning. Kanske skall jag virka en tillhörande duk. Men då måste jag först komma på vad jag skall placera mattan.

Så här ser vägbeskrivningen ut. Jag har inte använt mig av grov Aida väv som det står i beskrivningen utan jag kom på en egen idé. Jag har använt mig av underlägg som finns att köpa för att ha under mattor för dem inte skall glida i väg på golvet. Tygerna jag har använt är från kläder, lakan som jag skulle kassera. Tyget klipps i ½ centmeter breda remsor. 

Jag använder en grov stopnål med ett stort öga. Hela mattan är sydd i korsstygn.

Det rosa tyget är för mig det starkaste minnet för det kommer från min stora dotter Emelie. Det är ett rosa tyg som har ett mönster som ett ormskinn. Emelie blev stormförtjust i dessa byxor när hon var åtta år. Vi köpte dem och hon var så lycklig och gick till skolan. Det var ganska vågat gjort. För det var ett par byxor som stack ut. Hon kände sig cool, men då var det en kille som hade slängt elaka kommentarer om hennes byxor så hon blev ledsen. Vi peppade henne att svara tillbaka och jag var så stolt över henne när hon tog mod till sig att ge killen som hade kränkt henne en mot kommentar som fick honom att bli häpen. Efter den dagen sa han aldrig något om Emelies coola byxor igen.