Första terminen på högskolan

                           
                             
                                      (Alla bilder i inlägget är hämtade från Google bild sök)

Efter att jag hade fått det överraskande beskedet med brevet att jag hade kommit in på högskolan i Göteborg var det en lång fundering hur jag skulle göra. Det klart att jag ville tacka ja på en gång. Men i detta läge kunde jag inte bara tänka på mig själv. Det var nog min mamma som fick mig att tacka ja till högskolan.
Tack mamma!

Jag är så glad för de du sa som fick mig att pröva om jag skulle klara detta.
Mamma sa, ”att detta är en chans som inte kommer att komma tillbaka och tar du inte den kommer du att ångra dig resten av livet”.

Alldeles rätt! Jag hade precis passerat 40 sträcket så fler chanser skulle inte finnas eftersom CSN har satt upp en gräns vid 44 år på lånedelen. Jag hade precis fyllt 40 den sommaren och lärarprogrammet som jag skulle gå var 3 ½ år. Den 1 september 2007 började jag på Lärarprogrammet på Göteborgs Universitet. Första dagen samlades alla studenterna som skulle börja på lärarprogrammet i Vasakyrkan. Vi var runt 600 som skulle börja så första informations möte fick bli i en kyrka för att vi skulle få plats. Det kändes högtidligt och när vi stod utanför porten såg jag att studenterna var i blandade ålder, kön och etnicitet. Av alla okända studenter fick jag plötsligt syn på Viktoria som gick på Komvux samtidigt som mig. Vilken slump och så roligt att träffa någon som man kände lite.

Den första veckan i högskolan kände jag mig så liten bland alla dessa stora pampiga byggnader som jag skulle vistas i. En kultur förändring för min del som är uppvuxen på landet. I flera år jobbade jag i samma stad, som är en mindre ort. Jag var aldrig ute och reste och gjorde sällan några utflykter till stora staden Göteborg. Det kan jag säga är en stor nackdel för det är som att leva i en bubbla en skyddad verkstad. För det som finns innanför ens område och de normer som är där blir en självklarhet, att allt fungerar likadant på andra platser som sin egen hemmiljö.

 

   

Så för mig blev första mötet med student kompisarna lite krock i början. Jag tror inte att mina värderingar och normer var så omtyckta bland de övriga studenterna som gick i samma kurs. Förutom de hade jag mitt handikapp som jag numera inte skämdes för utan jag talade öppet om det och tog emot all hjälp jag kunde få. Det trodde jag däremot att alla andra som hade samma problem också var öppna och tog emot hjälpen vi kunde få. Men så var det inte.

Hjälpen som vi dyslektiker kunde få skildes sig en hel del från Komvux. Det vi kunde få var alla kursböcker inlästa på CD utan att betala. Antecknings hjälp på föreläsningar. Då fick vi fråga en kurskamrat om någon ville dela sina anteckningar till mig och då fick den som erbjöd sig pengar av Universitetet. Jag hade inga problem att hitta antecknings hjälpen i början av utbildningen. Jag hade mycket hjälp med att få färdiga anteckningar för att kunna klara av mina studier. Värre blev det med den biten när jag hade kommit lite längre in på utbildningen. Då hade jag kurskamrater som inte förstod att jag hade ett handikapp och det blev att jag började hoppa över föreläsningarna eller försöka så gott det gick att anteckna samtidigt som jag lyssnade. Det fungerar fortfarande inte ens i dag fast jag har blivit mycket bättre med min dyslexi. Det man också fick hjälp med var att alla inlämningar och tentor rättades inte lika hårt och stavfel hade det var en överseende med.  

Första terminen var den svåraste delen på hela kursen Dels skulle vi komma in i det nya arbetssättet som det är på högskolan. Dessutom handlade första delen om teorierna om lärandet. Alla dessa historiska teoretiker som är mycket tunga bitar. Förutom teorierna så var det alla dessa svåra ord som ingick i utbildningen. Jag som inte förstår en text som innehåller ett obegripligt ord för mig som hade ett litet ordförråd. Jag fattade ingenting och var på väg att ge upp. Men som tur var hade vi en praktikperiod på 10 dagar efter 2 månaders studier. Det var först då jag kände att jag måste kämpa vidare.Första året gjorde jag min praktik på en Montessoriskola. Då gå ville jag bli lärare och hade planer på att efter utbildningen en kurs med Montessorie utbildning.