Så här såg kvinnan ut på tavlan sist jag delade inlägget. Jag var missnöjd med ansiktet och funderade på hur jag kunde justera det. Jag bestämde mig för att först arbeta fram toppen. Toppen som blev ett linne i rött spetstyg. Tyget är dock inget tyg utan claylera bestående av en massa små korn. Lerans namn är Foam Clay. Leran finns endast att köpa i Pysselbutiken online i det nya miljöpysselpaketet "Påskkärringen 2017". Företagets hemsida har nu fått en ny start sidan där du direkt kommer in i butiken. Gå in via direkt länken PysselQvinnan.se
Leran trycker du ut och trycker fast på kroppen som du har byggt upp. Kanterna är rullade korvar som jag har plattat till. Till dessa delar har jag använt silke claylera. När du lägger på leran på tyget fastnar den inte direkt. Men låter du den torka och sedan kan du stoppa under lera där du tycker att det är för stora groppar. Då blir det som tätnings massa. Nu kan du se att armarna har fått en mer levande form. Tidningspappret har inte varit slätt under. Det blev ju perfekt!
Linnet blev jag mest nöjd med. Men så var det stora problemet med ansiktet. Det som jag gillar bäst med materialet claylera är att det fungerar att lägga på nytt lager efter torkningen. Det blir som att sudda och göra om. Det var det jag gjorde med ansiktet. Det blev som en ansikte operation, ett lyft. Lite mer lera för att bygga upp hakan, ögat fick ändrade former och lite mer höjda kindknoter. Därefter fick det bli hår. Brunt ullhår som jag kammade och formade. Och klistrade fast med limpistolen.
När skorna också var målade var tavlan böjd som en båge. Att måla på kartong är inte så praktiskt. För vem vill ha en böjd tavla på väggen. Jag provade att klippa ut kvinnan. Jag valde att klippa en 1/2 cm utanför kroppsformen. Fältet runt omkring kroppen målade jag med svart färg. Jag blev nöjd med det nya utseendet. Det blev som en skugga runt kroppen. Kvinnan kom ut från tavelduken. Nu står hon på fönsterkarmen och tittar. Men det fungerar även att hänga upp henne löst på vägen utan tavelduk.
Låter trevligt att stå på marknad ändå :) och så knyter man säkert trevliga kontakter!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaJag läste precis en artikel om dig på hemmets veckotidnings hemsida. Jag blev också mobbad på jobbet. Jag blev ledsen, ville inte jobba kvar trots att jag älskade mitt jobb men en enda person lyckades göra det till ett helvete. Jag försökte kämpa emot men alla minnen från barndomens mobbing kom tillbaka. Minne jag försökt förtränga. Sen bestämde jag mig för att nej jag ska inte bli mobbad! hon ska inte få göra så här mot mig! för varje gång hon trycker ner mig ska jag trycker ner henne ännu mer. Men det funkade inte alls. Hon var ju inte van vid att få allt slängt tillbaka i ansiktet på henne. Men så en dag fick hon sparken! Hon tog flera timmars paus varje dag och då sparkade de henne. Sen en dag började jag jobba på en fabrik. I början var allt jättebra men sen började en av kvinnorna störa mig i mitt arbete hela tiden. när jag stod vid löpamnde bandet kom hon till mitt band och höjde hastigheten så att allt rasade på golvet. Jag vara bara 25 och hon minst 45! En vuxen kvinna borde väl veta hur man beter sig! Jag försökte prata med henne men hon fortsatte. Samma sak igen, jag hatade mitt jobb och allt på grund av en person! Så en dag tänkte jag att trots att jag är ny och hon fast anställd så klarar jag inte av det längre. Och då mindes jag att facket hade pratat med allihopa någon gång. Sen gick jag förbi den stora anslagstavlan och där såg jag lappen med arbetsmiljöregler eller vad det kallas. De skrev jag ner och sen skrev jag dagbok, vad hon gjorde och vilka dagar hon gjorde det. Sen gick jag upp till skyddsombudet. jag var livrädd och helt säker på att de hellre skulle hålla med henne som var fast anställd än mig som var ny. jag trodde att de skulle sparka mig. Skyddsombudet var jättesnäll och trevlig men sen kallades vår chef in. Hon var helt chockad och lite likgiltig men när skyddsombudet sa "så här är det och hon har skrivit dagbok" gjorde chefen en förskräckt min och sa oj det måste vi prata om. Jag såg ju på chefens min att hade jag pratat med chefen ensam hade inget hänt. Det blev bättre och kvinnan bad om ursäkt och kramade om mig även om det säkert var falska kramar. Men stämningen blev i alla fall mycket bättre och hon vågade aldrig mer trakassera mig.
Man tror ju inte mobbing ska finnas efter grundskolan men tyvärr.
Skriv dagbok, tänk JAG VÄGRAR ! DE SKA INTE FÅ TRYCKA NER MIG! Ibland hjälper det och gör det inte så tänk så här: mitt liv, mitt välmående är viktigare än de äckliga idioterna. för de är bara idioter, de är inte värda någonting. Det finns massor av arbetsplatser med trevliga människor.
Hoppas du har det bättre nu! Kramar från mig!
Tack för din kommentar! Vad modig du var som gjorde motstånd. Jag tror att de som mobbar är missnöjd med sig själva och innerst inne inte mår så bra själva och för att överleva måste dem sugga kraft från andra personer. Tack,jag mår kanonbra idag tack vare att jag startade eget och än så länge jobbar extra vid sidan om. Kram Susanne
RaderaSå trevligt att du visar upp den :) Mycket jobb där! Fint!
SvaraRadera