Avslöjad av en klasskompis

Här kommer den spännande fortsättningen som i förra inlägget handlade om hur min skolstart såg ut och vilka förutsättningar som de vuxna trodde var orsaken varför jag inte hängde med i skolarbetet. När jag avslutade förra inlägget var jag 8 år och gick i andra klass.

När jag gick i tredjeklass kunde de flesta i min klass läsa flytande och flera av mina kompisar läste kapitelböcker. Vi var i skolbiblioteket ofta. Där fick vi låna hem böcker att läsa. Det finns en stark händelse från den tiden som sitter djupt inrotat i mitt hjärta. Jag hade en klass kompis som var en ”bokslukare” och var väldigt duktig i skolan. Klasskompisen lånade 3-4 kapitel böcker varje vecka och lämnade tillbaka lika många veckan därpå. Jag ville vara som Kristina. Men jag kunde aldrig läsa mer en första sidan i en kapitelbok. En sida var som två sidor eftersom jag hade svårt att följa raderna som gick in i varandra. Bokstäverna hoppade och försvann. Jag kämpade för att förstå vad texten handlade om. Men jag fick inte ihop något sammanhang och tröttnade redan efter en sida i boken.

Jag ville visa klasskompisen att även jag kunde läsa lika många böcker som henne. Så en dag lånade jag också hem 4 kapitelböcker. Jag hade lite skamkänslor när jag lämnade tillbaka dem. För jag hade inte ens läst första sidan i dem innan jag veckan därpå lämnade tillbaka dem. Varje dag i några veckor gjorde jag samma sak. Men en dag blev jag avslöjad…..

När jag skulle lämna tillbaka som vanligt kom Klasskompisen fram till mig och frågade om en bok som hon hade läst. Hon undrade om jag tyckte den var bra? Och sen fick jag den stora kontroll frågan ”Vad handlade boken om”. Så pinsamt!!! Jag kände mig ertappad och drog till en nödlugn att jag inte kom ihåg. Jag kom ihåg att jag blev alldeles varm i kroppen och ville bara sjunka ner i jorden av skam.