lördag 16 september 2017

Dåliga betyg = inte drömyrket



Historien går vidare med mitt liv som dyslektiker i dagens inlägg har jag gått ute nionde klass. Mitt drömyrke är att jobba med barn. Men mina betyg var så dåliga så det finns inte en chans att komma in på Barn och Ungdom som programmet för att bli barnskötare på 80 talet hete. Eftersom mitt medel låg på 2.0 fanns det bara ett program som ingen valde. Men det var ett program som var sista alternativ om man skulle komma in på något program alls på gymnasiet. Programmet eller linjen som det kallades då hete ”Konsumtionslinjen” även kallad hemmafru linjen J Där läste man svensk, matematik, engelska, konsumentkunskap (där ingick hemkunskap med matlagning), 20 % barnkunskap, textilslöjd och flera ämne som jag inte minns. Det ämne som jag både tyckte var roligast och var duktigast på var barnkunskap. Jag har i flera år undrat varför det aldrig var svårt att läsa läxorna eller att få höga poäng på proverna på Barnkunskapslektionerna. Nu vet jag svaret, är man väldigt intresserad är det mycket lättare att lyssna, koncentrera sig och läsa en text. 

                                  


På gymnasiet gick skolarbetet mycket lättare för vi praktisk varvat med teoretiskt och det passade mig bättre med min problemattetik. Det ämnet jag tyckte var svårast att hänga med i var engelskan. Jag kommer inte riktigt ihåg detaljerna kring ”ämnesval”. Men det visade sig att det gick att välja bort engelska mot bild. Och det nappade jag och min nya kompis Anna – Lena på. Vi både ville hellre ha bild en engelska och ingen av oss var intresserad av att fortsätta på högskolan. Inte just då i första året på gymnasiet. Så resultatet blev när vi gick ut gymnasiet två år senare att vi inte hade gymnasiekompetens. I dagens läge tillhör engelska ett av basämnena i gymnasiet.

                         

Det var en lycka att tillsist vara färdig med skolan. Tänk vad skönt att aldrig mer behöva gå i skolan var min första tanke när jag slutade gymnasiet. Men var blev det istället…inte fanns det några jobb. För när jag gick ut gymnasiet var arbetslösheten på topp. Så den första tiden när jag var arbetslös och gick och stämplade. Det var ganska skönt i början, men allt eftersom tiden gick blev det tråkigare och tråkigare. När jag gick ur skolan var jag 18 år. Min mamma tjatade att det var lämpligt att börja övningsköra när jag ändå inte hade något att göra om dagarna. Jag var totalt ointresserad av bilkörning och ville helst slippa. Men tillsist lyckades min mamma övertala mig.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar